Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nekrologer och anteckningar - II. Per Meurling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under nästan femtio år publicerade han skrifter av vilka
några kommer att bli klassiska. Han var alltså en av de
betydelsefulla svenska intellektuella i sin tid.
Men i Vern är det stod han inte. Där kan man läsa också om
våra mest medelmåttiga svenska intellektuella - försåvitt de
har hittat ett litet ämbete i den nationella köbildningen. Men
för en Per Meurling fanns där inte plats. Han hade inget
ämbete och var ingen medelmåtta. Till de seminarier där
sjuttiotalets universitetsmarxister inbjöd sina föregångare
från trettiotalet för att lära något om sin egen intellektuella
tradition blev Meurling försiktigtvis inte kallad. Han kunde
stört ritningarna. De etablerade vänsterpolitiker som hade
Meurling att tacka för sin första kunskap om Marx teg om
honom. Det var mest taktiskt så.
Först när man var helt säker på att han var döende och
visste att cancern redan gjort honom stum gav redaktörerna
på de stora tidningarna honom hyllande recensioner. Det var
för studierna om Geijer i Geijer och Marx, 1983. På så sätt
kunde ingen komma efteråt och säga att Meurling inte fatt
sin ära. Innan han dog hann han läsa att han blivit hyllad
också i Dagens Nyheter.
Per Meurling var nämligen inte bara en stor intellektuell;
han var också den store renegaten. I trehundra år hade det
suttit en Meurling som präst i Kristdala församling nära
Oskarshamn. Ämbetet hade gått från far till son.
Religionshistorikern Per Meurling bröt kedjan och gick till
kommunismen i stället. Det goda borgerskapet förlät honom aldrig.
Han dömdes som spion under Andra världskriget. Men det
var inget spioneri. Brottet - olovlig underrättelseverksamhet
inte riktad mot Sverige - blev ett brott först år 1939. Jag själv
kände under kriget ingen, annat än nazister och
anpassling-ar, som då ansåg att det var brottsligt att till allierade lämna
uppgifter om Hitlertyskland och om de med Hitler
förbundna staterna. I Meurlings fall Finland. Men efter domen 23
december 1943 blev Per Meurling offentligen stämplad som
spionen Per Meurling.
Men Per Meurling bröt också med kommunismen. År
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
