Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Okunnighet, medvetande och ansvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att bo i Sverige, vara läskunnig, grubbla över vad som
händer i Norge och dock vara omedveten.
Men skulle det därmed alltså vara möjligt att också
Ingmar Bergman och de andra av hans slag ingenting visste
förrän vintern 1944/45? Det är en viktig fråga. Sedan två
generationer ursäktar sig forna nazister, medlöpare och
sam-arbetsmän i Europa nu med okunnighet. Och dessa ursäkter
har nu blivit till accepterad och envetet upprepad liberal
sanning. Som hos Lasse Persson i Expressen 2-10-87. Han
var 21 år 1942/43 och hävdar nu att inte heller han visste:
"Att det fanns koncentrationsläger visste vi före kriget. Att
det fanns utrotningsläger lyckades den svenska
informationsstyrelsen hålla oss andra svenskar ovetande om tills
kriget tog slut."
Men det är inte sant. Om det vore möjligt att vintern 1940/41
säga att man ingenting visste finns från julen 1942 ingen
läskunnig som kan säga att han/hon inget vetat. Från Norge
deporterades judarna i november. Den 17 december 1942
publicerades samtidigt i London, Moskva och Washington
den de allierade regeringarnas kommuniké som redovisade
massdeportationerna av judar till Östeuropa. Polen hade
gjorts till ett slakthus dit de deporterade fördes för att arbetas
ihjäl, svältas ihjäl, massakreras. De skyldiga skulle bestraffas.
Också i Bromma blev folkmorden kända senast våren
1943. Nu teg den officiella pressen inte längre. Nu
rapporterade också den officiella pressen om brotten. Det skrevs med
största självklarheter — som bisatser — om de tyska
likfabrikerna i Polen. Efter Stalingrad (och El Alamein) fanns
informationen spridd långt bortom den antinazistiska kärnan av
syndikalister, kommunister, kämpande demokrater, de
icke-anpassliga regeringssocialdemokraterna och de
antinazistiska borgerliga, långt ut i den anständiga medelklass som då
kallade sig "opolitisk".
Arvid Fredborgs väldiga försäljningsframgång Bakom
stålvallen beskrev sedan på hösten det året folkmorden och gav
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
