Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hon skulle ta internationell tjänst. Gunnar Myrdal kunde
behålla de små flickebarnen hos sig då han hade villa och där
redan fanns hembiträde och barnsköterska. Mig kunde hon
sörja för genom att ta med, jag var ju nästan vuxen och
kunde klara mig själv och kunde kanske lära mig franska. Jag
tillfrågades och accepterade. Då bröt Gunnar Myrdal
samman i en djup kris. Lösningen på krisen blev så småningom
den Sissela Bok beskriver.
Sissela Bok skildrar Gunnar Myrdals lynnighet, hans
"retsamhet" och hans samarbetssvårigheter och samtidigt hur
Alva Myrdal dyrkade honom i ordets egentliga mening från
1919 till 1946. Denna dyrkan var obehaglig och jag upplevde
den tidigt som osund. Hon tilltalade honom vid den tiden
inte bara som "älskling", vilket är vanligt även om överdrivet
utan som: "Min prins!" vilket skapar en konstig
familjesituation. Att far alltid har rätt är vanligt i patriarkaliska familjer
men att far inte får ifrågasättas i ens en detalj oavsett vad han
gör och oberoende av vad han säger har jag — förutom att jag
upplevde det som barn - bara läst om i gamla romaner.
Jag anser att detta Alva Myrdals uppträdande bidrog till
att Gunnar Myrdal kunde bevara vissa pubertala
karaktärsdrag som annars skulle ha slipats bort och att hon därmed
allvarligt skadade honom. Han stod som en prins över alla
lagar, förbud och förordningar, brukade han säga och hon
skrattade beundrande instämmande även när han handlade
därefter.
— Ja, min prins!
Det som gällde för oxen gällde inte för gud, brukade han
säga och han var — i egna och Älvas ögon — en sådan prins, en
sådan gud. Och uppträdde med hennes beundran kring sig
därför i enlighet med denna övertygelse. I stort som smått.
Ett av de största familjegrälen uppstod när jag i fem
tonårsåldern sökte förklara för dem att detta var en folie à deux som
de måste frigöra sig ur. Det var strax innan jag lämnade
hemmet och ett par år innan Alva Myrdal talade med
Gunnar Myrdal om skilsmässa.
Det var denna folie à deux vilken gjorde honom omöjlig som
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
