Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löshetens Sverige kallas inte ens vid sitt rätta namn i våra
medier.
Men det är ju klasskamp i dess mest tydliga form, klass
mot klass, när långtradarchaufförerna i Frankrike med direkt
aktion och stöd från såväl hela den lönearbetande klassen
som större delen av småborgerskapet tvingar igenom sina
krav mot arbetsköpama och driver deras regering till reträtt.
Det är klasskamp när den tyska arbetarklassens
klassorganisationer - fackföreningarna - omintetgör den tyske
förbundskanslerns och de tyska politikernas försök att i
arbetsköpamas intresse med lagstiftning dra åt svångremmen
för folket. Det är klasskamp då de grekiska bönderna spärrar
alla huvudleder när den regering som kallar sig socialistisk
söker genomföra Maastrichdiktatet mot Greklands folk.
Ännu är det i offentlighetens Sverige som nyss i det
offentliga samtalet i Frankrike. Då sades där att historien var
slut, klasskamp blott ett ord i ordlistan - ett fult ett därtill
-socialismen avförd efter fjorton års eländig socialistisk
presidentur och de östeuropeiska nomenklaturastatemas förfall.
Gamla sextioåttor och vänsterfilosofer blev anständiga och
idealistiska och skrev om hur samhällsförbättrarbråket bara
var illusion. Sådana som nyss kallat sig vänsterpolitiker
talade om Europas enande och om hur också äganderätten var
en mänsklig rättighet, en av år 1789.
Så skärptes de verkliga motsättningarna i den stora krisen
och klassen visade sig som klass för sig vid barrikaderna
med nya unga ledare; Frankrike började åter klyvas mellan
folket, nationen, och herrskapet, de ständigt onationella;
adliga emigranter 1793, vichyiter 1942 eller Maastrichpolitiker
1997.
Nog är det åter gryning i Europa - som 1830, 1848, 1871,
1917, 1936, 1944, 1968. Inte undra på att tuppen i Sverige
står i mörkret på sin gödselstack och tiger helt idealiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
