Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
författare. Det är allvarligare. Strindbergsentreprenörema
försörjer sig sedan på att katalogisera ackusativen hos Ågust
men de enda vilka på allvar till läsare söker sprida
National-upplagan (om vilken en hel del finns att säga) blir vi i
Folket i Bild och urfibbama i Tidsspegeln i Sundsvall.
Bokhandeln i landet har annat att syssla med än hyllvärmare som
August Strindberg och förlaget, det anständiga forna
kungliga boktryckeriet, släpper Strindbergsvolymema en efter en
plask i backen som en träckande ko.
Ungdomen läser honom inte. Han hyllas och han spelas
ännu på teatern då han skrivit bra roller men han försvinner.
Försvinner så som Tegnér försvunnit och som Geijer. För att
inte tala om Olaus Petri och Stiemhielm. Eller den Almqvist
som skolan plågade bort med ”Grimstahams nybygge”.
Det tål att tänka på. Våra författare blir råmaterial åt
litteraturvetenskapligt (vad det nu är för slag) speciminerande
doktorander, de hyllas och förmörkas till osynlighet. Så borde
det inte vara. Såväl Olaus Petri som Tegnér är oss samtida.
För att inte tala om Strindberg.
Det är inte så oskyldigt med ädelhet. Sådan ädel konst
tjänar överklassen; den sköna litteraturen blir
samhällsbevarande. Men Strindberg skrev. Han var oädel; stökig. Det går
därför tvärs genom detta förädlade Strindbergssällskap och
dess historia en bastardsträng från det som är vårt, det
drängstugeupproriska till vänster däruppe, till det som är
deras, det eländigt samhällsbevarande ädla högra därnere.
Tag Fredrik Ström som exempel! Fyrtio år innan han som
representativ och emeriterad politiker tog initiativet till att
bilda ett Strindbergssällskap hade han varit en ung
revolutionär som om Strindbergs uppgörelse med liberalerna och den
anständiga åttiotalsradikalismen i ”Götiska rummen” skrivit:
”Det är en dödsdom öfver en hel tids upprorsmän som
blefvo tromän, ömar som blev papegojor, ett liktal över dem
som så fruktade Inferno att de sökte sig till Abrahams sköte.”
Ung och röd hade Fredrik Ström sedan som
Storm-klockeman gett ut Strindbergs ”Folkstaten” och i förlagets
annons skrev han då:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
