Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Partikeln i sitt namn, de Balzac, hade han ärvt av fadem.
Men han hade ärvt mer än så; han hade ärvt sin
klass-ståndpunkt. Ty fadern var en typisk företrädare för det
arrivistiska Tredje stånd som blev statsbärande inför och
statsgripande under Revolutionen för att sedan befästa denna
sin position med Kejsardömet och helt legalisera den med
Kartan och Restaurationen.
Då det nu tillhör officiell ideologi att ta det yttre skenet
för verkligt innehåll såväl när det gäller Frankrike för
tvåhundra år sedan som Ryssland de senaste decennierna bör
det sägas även på annat sätt: På St. Helena menade
Napoleon år 1817 att det karaktäristiska för hans politik hade
varit att karriären öppnades för talangerna. Visst hade han rätt.
I vart fall visste han hur han skulle bestämma
historieskrivningen. Men i verkligheten var det när
samhällsnödvändig-heten drev talangerna att öppna den vägen under 1’Ancien
Régime som Revolutionen möjliggjordes. Napoleon själv
representerade talangens nya frihet. Fast det var inte han utan
Restaurationens Ludvig XVIII som formulerade bekräftelsen
av det nya programmet helt tydligt i sitt tal till eleverna vid
militärhögskolan i Saint Cyr 1819: ”Varje fransk soldat bär i
sin patronväska staven som marskalk av Frankrike.” Honoré
de Balzac var inte bara allmänt medveten om detta; det var
själva grunden för hans syn på elit och massa, stat och
revolution; hans klassmässigt politiska skildrande.
Men fadem var inte bara typisk för sin klass och
bestämmande för sonens samhällssyn, han blev själva urtypen för
en balzacsk romanpersonnage. Bemard-Frangois föddes 1746
som den äldste av elva syskon i en sydfransk familj Balssa
som just höll på att stiga från elände till fattigdom; klättra
upp från daglönare till småbrukare. Prästen i hemkyrkan
Cane-zac lärde honom läsa och skriva och han blev så den förste
läskunnige i sin familj. Han arbetade sedan flitigt och
läraktigt åt notarien i den närmaste större orten, Montirat. Dock
även Montirat var blott en undangömd by nordväst om Albi.
Vid tjugo års ålder hade den unge Balssa med järnvilja lärt allt
landsbygdsnotarien kunde ge och försvann från hembygden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
