Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilaga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han gör... Min Concession åt judarne må det förbannade
hydet ej ta åt sig - det är ingen förtjenst hos Brandes att
han är jude - utan det är bara flax för oss att det var en
jude som råkade bli Brandes... Och jag tar hellre några
passiarer om judeförträfflighet hvilka jag hoppar öfver, än
en mängd Christendomsgrummel hos Atterbom o
Malmström, hvilka stå som lösöre emot Brandes.
En sak är vad han skriver i brev till olika vänner; där kan
uttrycken vara lika grova om judar som om annat. Sådana
brev behöver inte vara mer än symptomatiska. Om ens det.
Men under årtiondet fram mot Giftas-processen 1884 när han
utvecklar sitt författarskap definierar han sig också som
antisemit inför den liberala publiken. Han är själv medveten
om det tvetydiga med detta och samtidigt som han år 1882 i
Det nva riket med kapitlet Moses träder fram från vänster
som den ledande svenske antisemiten vill han gardera sig.
Brytningen mellan August Strindberg och Edvard
Brandes blir upplysande. Gentemot den litterärt mäktige Edvard
Brandes framträder i breven faktiskt en skitnödigare
Strindberg än den vi är vana vid. Men nu söker han också
argumentera. Argumenten är begripliga från en traditionell
småborgare i den svenska situationen. Men de är
krogbordsargument. De håller inte i intellektuell debatt. Det är inte ens
ett genomtänkt ställningstagande. Argumentationen är
begriplig för den som känner till klassrelationerna kring
emancipationen i Sverige. Men Strindberg har inte själv förmått
analysera sina reaktioner. Och han vet det. Edvard Brandes
däremot framstår just som den intellektuella danske radikala
borgare - judisk - han var.
Den tjugosjätte juli 1882 skrev Strindberg alltså till
Edvard Brandes om judefrågan för att förebygga:
Käre Broder!
En sak som jag vill i förväg gifva min förklaring på!
Jag anses vara judhatare och har nu i min nya bok gjort
satir på våra judar. Jag hatar icke judarne men våra servila,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
