Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och super och bråkar och protesterar och läser dåliga böcker och
är det så, att dom inte trivs, kan dom ju ge sig iväg.
När talmannen kungjorde, att folket var upplöst och
bortskickat, reste sig kammaren till en spontan applåd och partiledarna
föll gråtande i varandras armar.
Vad problemet om ersättningsbefolkning angick framhöll
statsministern, att frågan var för tidigt väckt:
— Ännu finns konservburkar kvar i Enskilda Bankens källare.
AB 18-2-68
Nonkonformisterna sluter leden
I BLM nr 2 har Bengt Nerman producerat en ny artikel om sitt
språk. Den heter: ”En fråga om att se” och är denna gång 283
centimeter lång. ”Genom att se en människas språk får man syn
på den erfarenhet hon själv vill se”, skriver han. Och det är ju
tänkvärt. Men det tycks som om Bengt Nerman — med allt sitt
tal om gemenskap — aldrig sett sitt eget språk utifrån. Sett på
det som text. Det borde han göra. Jag vill därför hjälpa honom.
Låt oss ta spalt 3 raderna 2 och 9 och göra ett experiment:
”Jag ville.................................Jag kände.............
...............mig själv..................jag stod nära............
..........det gemensamma skapandets idé.......................Jag
anade.............mig...............................jag verkligen
.............Och jag började ...Det finns blott ett som är
konkret i Bengt Nermans språk: första person singularis. Allt
annat upplöses i suddiga ord och meningslösa påståenden:
”Socialism betydde för mig ett idealt tillstånd av gemenskap, rörlighet,
gränslöshet och frihet.” Denna privata upplevelse av socialism är
ju inte möjlig att diskutera; den är avskuren från gemenskapen.
Omöjligheten att diskutera med Bengt Nerman beror inte på att
han har en annan uppfattning. Sven-Eric Liedman skriver i
samma nummer av BLM om marxistisk litteraturkritik. Det funnes
mycket att invända; hans artikel är diskutabel. Det är gott, det
är riktigt, det är som det skall vara. Men med Bengt Nerman är
det annorlunda. Han är hermetisk. Hans ordmassor saknar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
