Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gången år 1946, frigavs 1957, avled 1960.
Christian Giinther återgick efter sin utrikesministertid till
karriären inom UD. Avled 1966.
Det skrivs om demonstranter. Det sägs att ungdomen nu
demonstrerar därför att den är okunnig eller omogen. Båda dessa
påståenden är falska och kan motbevisas; det typiska för
demonstrerande ungdomar är att de är kunnigare och mognare än
sina ”opolitiska” jämnåriga. Men det sägs också att det inte
demonstrerades förr ”när det var farligt”. I anständiga tidningar
skriver man som om ungdomen i dag skulle straffas för tidigare
generationers synder. Om fäderna teg ska sönerna knipa käft. Men
knep vi käft?
Den generation som jag tillhör kom att präglas av kriget; vi
lärde oss se samhället under anpassningens tid.
Det är därför jag berättat om Heydrich. Det är sant att det
var svårare att demonstrera. De officiella tidningarna ljög. Det
visste vi. Radion ljög. Det visste vi. De tidningar vi läste var
transportförbjudna. Ofta beslagtagna.
De nazistiska grupperna i Bromma hade vapenövningar.
Polisen brydde sig inte om det. Senare fick vi veta att 18 procent
av poliserna var nazister eller nazisympatisörer. När jag kom
hem till min kompis hade säkerhetspolisen hämtat hans far. Först
efter kriget visade det sig att fadern varit helt oskyldig; ett offer
för provokation.
I skolan talade lärarna om Nyordningen. De talade om den
stora tiden. De anständiga ämbetsmännen och de anständiga
borgarna sa efter kriget att de ingenting hade vetat om
koncentrationsläger.
Men vi hade vetat. När vi försökte tala om dem i skolan blev
vi straffade. Det var svårare att demonstrera alltså.
Men det finns ingen olikhet mellan vad vi var och vad dagens
tonåringar är. Vi läste. Vi agiterade. Vi bildade grupper. Vi
anslöt oss till politiska ungdomsorganisationer. Och vi lärde oss
inse att vad som skedde i Europa inte berodde på den ene eller
andre ledarens psykologi. Vi menade inte att de svenska
ämbetsmännen var skurkar. Vi menade att de handlade helt i enlighet
med det samhälle vilket de tjänade. Det var samhället som var
skevt, inte enskilda ledande personer som var dåliga.
Vi hade dock en stor tro. De flesta i min generation bör kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
