Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gammal kommunist eller socialist som anpassat sig till de
härskande.
Däremot blir Brantings roll oklar i Järvs material. Sv D:s
Stridsberg hånar honom. Branting svarar lamt. Läsaren lämnas med
föreställningen att Fredrik Ström kom med hela sanningen om
socialdemokratin när han i Stormklockan nr 11 1910 skrev:
”Aldrig har någon på ett kraftigare och påtagligare sätt än
Heidenstam själv genom sin nu i kapitalistpressen pågående
artikelserie kunnat bekräfta riktigheten av det val mellan honom och
Strindberg, mellan hans värld och Strindbergs värld, som
socialdemokratin i somras gjorde.”
Där brister Järvs material. Det behövs ännu en
materialsammanställning för att klara ut frågan. Den gäller konflikter mellan
ungdomsrörelse och parti och Strindbergs ställning. I all korthet
några påpekanden:
Hinke Bergegren var utesluten. Ungdomsförbundet som
orienterade sig mot en marxistisk uppfattning, var mycket kritiskt mot
partiledningens samverkan åt höger. Enligt Hedén hade
Strindberg redan 1908 med intresse hört om ”den röda ungdomens”
idéer men om den officiella socialdemokratin sagt: ”Inte är dom
där radikala!” Hans uppfattning om liberalerna sammanföll med
ungdomsförbundets.
Strindberg var vän med Branting. Såg dock nyktert på hans
utveckling: ”Branting anses fruktansvärd men själv vet han sig
vara oskadlig emedan partiet är söndrat. Anses vara härskare men
är undersåte. Dock de andras opinion håller honom ovanpå. En
tredje, är denna: Danielsson visste aldrig hur stor man han var;
trodde sig vara djupt föraktad, men var fruktad och beundrad.”
Branting som gled åt höger och samarbetade med liberalerna
reagerade mycket häftigt på Svarta Fanor och dess angrepp på
hans liberala vänner. Han fördömde Strindberg i ord som några år
senare skulle återkomma hos Hinke Bergegren, vars ”ultravänster”
ju var småborgerlig.
Efter storstrejken 1909 var den centrala partiledningen
förlamad. Under sommaren 1910 hade partiet två agitatorer i arbete
— men ungdomsförbundet ett tjugotal. I Stormklockan skriver då
Z Höglund om partiledningen: ”Sömn till döds.” Erik Håkansson
tar i Stormklockan upp Brantings handlande i fejden kring
Svarta Fanor: ”Hur Hj Branting kunnat celebrera den mannens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
