Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 ismen nu krossas då återstår för våra länder fascism, rasism och
krig. Den ens död, den andres bröd. Då det existerande
samhällets grund alltså ifrågasätts av varje skeende blir tonen i debatten
gäll och då sanningen är hård blir debattens innehåll demagogiskt.
b) VI MÅSTE LEVA MED USA
Det krig som Förenta Staternas härskare nu för är ingen
tillfällighet. ”Vi” reagerar mot detta krig. Kriget hotar ”oss”. Om
dollarn rasar rasar också ”vi”. Om krisen drabbar Förenta
Staterna drabbar den också Sverige. Om ”vi” bidrar att krossa Förenta
Staternas imperialism drabbas Sverige av ekonomisk nöd. ”Vi”
måste hålla fast vid Förenta Staterna och hoppas på det bästa.
Men varje analys visar att Vietnam inte är ett isolerat krig och
att själva grundvalarna för Förenta Staternas ekonomiska
expansion utgörs av rustningar, krig och exploatering.
Problemet synes olösligt. Gå mot Förenta Staterna och
frambringa ekonomisk kris i Sverige. Gå med Förenta Staterna och
bidra till ökade krig. Därför tystnar realdebatten om Förenta
Staterna. Därför blir tonen i spalterna allt gällare.
Men problemet är olösligt endast så länge man talar om ”vi”
och söker lösningen inom det kapitalistiska samhällets ram.
c) STUDENTER OCH ARBETARE
Förr var studenterna ”akademiska medborgare”, nu är de ”på
utbildning”. Förr blev de ”män i staten”, nu blir de lönearbetare.
Förr var de få, nu är de många. Förr var de enbart
överklassbarn, nu breddas rekryteringen. Förr var tjänstemännen
oorganiserade, nu organiserar de sig som lönearbetare. Förr var
studenterna reaktionära, nu blir de radikala.
Deras radikalism är socialt förklarlig och självklar. Deras
radikalism ifrågasätter det existerande samhället. De utbildade utgör
en allt större del av lönearbetama. Studenterna reagerar nu inte
enbart fackligt. De ifrågasätter såväl undervisningens mål som den
roll de tilldelats. De vill inte bli industripsykologer i företagens
tjänst, de vill arbeta i folkets tjänst.
”Näringslivet” behöver mer och mer utbildad arbetskraft. Ju
fler som utbildas ju radikalare ifrågasätter de samhället.
Allt som nu diskuteras, allt som nu är problem visar mot
samma lösning; socialism. För socialism behövs att studenter och
arbetare inser att de har samma intressen.
Eftersom allt som nu diskuteras, allt som nu är problem, ifråga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
