Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tydighet. Den fick folk att tro att Schein gett mig pengar. Att jag
”bråkat” mig till pengar och därför inte längre skrev om
Filminstitutet. Men jag har aldrig fått ett öre av Schein eller
Filminstitutet. En gång försökte visserligen Filminstitutet betala ett
hotellrum åt mig i Lund under en filmdiskussion — men det gick
jag inte med på.
Märk här den tvetydiga formuleringens dubbla skicklighet. När
jag måste förklara detta om ”intäkterna” — en förklaring jag
tvingas till då man ringt mig och gratulerat till stipendiet som
Schein skrivit om — då uppnår Schein en andra effekt. Folk läser
mig och säger:
— Ja, dessa kulturknuttar är så personliga. De bara grälar om
pengar hela tiden. Det är bara en privat uppgörelse.
Alltså: i likhet med många andra tycker jag direkt illa om
Harry Schein.
Det låter privat. Men är det inte. Jag känner inte karln. Vi har
aldrig träffats privat. Vi umgås inte i samma kretsar. Vi är inte
grannar. Jag tyckte illa om honom från första gången jag träffade
honom, ty då talade han om kultur och politik. Och det är för
hans agerande jag tycker illa om honom. De praktiska
konsekvenserna för mitt arbete är att jag skriver dramatik i stället för film.
Så slipper jag ha någonting med honom att göra. Andra bildar
egna filmcentra utanför Filminstitutet.
Det svenska hymlandet finner jag dumt och farligt. Hur kan
man skilja på sak och person? Det är ju personen Schein som
sitter på saken. Och hur skulle Schein kunna tycka illa om ”saken”
Myrdal men respektera ”personen” Myrdal? Skulle han gå lös på
mig med förskärare och skära fram det hos mig som inte är den
vid skrivmaskinen arbetande? Det bleve rätt få slamsor.
Och saken Schein, det är den korporativa kulturpolitiken. Den
är inte sällsam. Den ingår i den bismarckska utvecklingen i Sverige.
Filminstitutet är inom kulturen uttryck för samma
monopolkapitalistiska skeende som ASEA-ATOM inom ”näringslivet”. I
ASEA-ATOM sätter staten in pengarna och Wallenberg har den
bestämmande makten i styrelsen. I Filminstitutet garanterar staten den
borgerliga hegemonin över de rörliga gubbarna. Visst kan detta
kallas socialism. Man har ju rätt att nämna vad som helst till vad
man vill. Jag kan kalla mig Jesus om jag vill. Jesus Myrdal. Men
det förändrar ingenting. Jag blir inte religionsstiftare för det och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
