Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag ha växter och fiskar. Dem skall jag titta på. Jag klipper min
gräsmatta. Jag plockar vinbär. Jag är en god medborgare.
Om jag en morgon greps av sällsamma lustar, hällde bensin
över min hund, hällde bensin över min katt, hällde bensin över
min hustru, hällde bensin över mina barn, hällde bensin i mitt
akvarium, hällde bensin över min gräsmatta, hällde bensin över
mina vinbär. Vilken brasa skulle det inte bli om jag då tuttade på!
Och hur skulle inte landet uppröras! Ni kan tänka er rubriker
och foton och aktuelltinslag. Om jag menade att jag gjorde detta
för nöjes skull då skulle jag tämligen omgående befinnas
psykotisk. Därefter skulle jag kunna betrakta min barndoms Säter från
fasta paviljongen.
Jag är helt överens om den moraliska bedömningen av
handlingar som att bränna upp sin hund, sin katt, sin hustru, sina
barn, sina akvarieväxter, sina akvariefiskar, sin gräsmatta, sina
vinbär. Jag är också överens om att folk som handlar så är sjuka.
(Däremot är jag inte överens om att det är nyheter. Jag är
heller inte överens med dem som menar att sådant måste straffas.
Att handla så är att vara sjuk och behöva vård. Nyheter det är
sådant som Högalidsaffären. Straff det är sådant man utmäter
åt de ansvariga som agerat i sådana affärer och som inte är
psykotiska utan blott politiska.)
För att ytterligare lugna de läsare som berörs illa av tanken på
stanken från brinnande hundar, katter, hustrur, barn,
akvarieväxter, akvariefiskar, gräsmattor, vinbär, vill jag understryka att jag
inte bara är motståndare till uppbrännandet av egna hundar etc
utan även av andras hundar etc och att jag därtill inte går med
på att människor kan betraktas som ”mina” eller ”dina”
människor. Jag är således principiell motståndare till att hälla bensin på
och sedan tutta på hundar etc; och denna grundvärdering torde
delas av den överväldigande majoriteten läsare.
Nå! Så är det fastslaget. Låt oss se vart det för:
I hörnet av Banérgatan och Linnégatan i Stockholm har ett stort
världsbolag sitt kontor. Det är ett hedervärt bolag som handlar
med Sovjetunionen, så ock med Schweiz; dess aktieägare, dess
direktörer, dess lokaldirektörer, dess PR-män, dess anställda är
alla hedervärda människor. Jag utgår från att var och en av dem
skulle lyfta sin telefonlur och anropa polisen om de såg mig börja
göra allvarliga förberedelser för att bränna upp min hund etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
