Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det går tusentals personer förbi den pekande gubben i
Kungsträdgården var dag. Jag har aldrig sett någon stanna och se upp
till honom. Han är dem likgiltig. Alltså är gubben likgiltig?
För 27 år sedan var statyn mig inte likgiltig. Då spottade jag —
helt försiktigt för att inte bli fångad och slagen — när jag gick
förbi den. Då satt vi i mitt rum och talade om Molins Karl XII.
Jag på bordet, Sten på stolen och Dag på sängen; fler rymdes
inte i rummet ty det var ett arkitektritat hus som uppfyllde
Stockholmsutställningens ideal.
Sten — som alltid visste mest om konst och litteratur — talade
om Qvarnström och Molin. Det kunde också ha varit för tjugosex
år sedan. Men det bör ha varit omkring åren 1941—42. Och
Molins Karl XII som pekade mot öster var ett avskyvärt konstverk.
Ty det var under kriget. Fascisterna var många och starka.
Deras medlöpare än fler och än starkare. För dem var denna staty
en symbol. De hyllade den. Och då de hyllade den kunde den
inte vara likgiltig för oss.
Jag menade att man borde smyga dit och dra omkull den en
natt. Eller åtminstone kasta färgpytsar på den. Men innan det blev
nödvändigt hade Stalin knäckt ryggraden på Hitlers trupper vid
Stalingrad. Och alla de svenska medlöparna började snabbt ro
mot väster och bara några år senare hade de börjat tala om den
fria världen och då var inte Molins Karl XII en angelägen
symbol för dem längre och blev alltså åter allmänt erkänd som
likgiltig.
Men om det hade gått på annat sätt. Om det hade gått som våra
medlöpande lärare hade trott (och hoppats) år 1941 och Sverige
dragits med i korståget och kriget hållit på längre då hade också
Molins Karl XII krossats vid befrielsen. Då hade den inte kunnat
bli likgiltig.
Låt mig ta ännu ett exempel för att göra tanken tydlig:
År 1868 dekorerar Pettersson med hakkors. Det är en symbol
som går igen hos nästan alla folk. Den kan ha med solkult eller
med kristendom att göra, med Buddha eller med indianska totem.
Dess ursprung kan vara storkar eller bläckfiskar. 1868 är
hakkorset ett dekorativt element.
År 1968 dekorerar Pettersson med hakkors. Det är en fientlig
symbol. Den fördes av de antisemitiska och ”folkliga” rörelserna i
Tyskland, av de vita gardena i inbördeskrigets Ryssland, av na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
