Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är denna tvetydighet som gör Mutter Courage till ett stort
stycke. Samma djupa tvetydighet och medvetenhet som i en
brechtsk dikt som ”An die Nachgeborenen”. Tvetydigheten är
styckets styrka. Men också dess fara. Det behövs inte många
senti-mentaliseringar, inte många tonfall förrän stycket blivit
”klassiskt”, blivit ”tragedi”. Det ställer därför mycket stora krav på
skådespelarnas medvetenhet.
Brecht var på flykt undan sina landsmän. Dessa landsmän ville
straffa och döda honom för att han skrev mot det kommande krig
på vilket de menade sig skola tjäna. Han undslapp dem av en
tillfällighet. Men de blev — helt som han sagt — krigets offer i
stället för dess profitörer. Den som tror att dessa offer alldeles av sig
själva har dragit lärdom av sina olyckor bör uppsöka de
överlevande vid sina ölsejdlar i Miinchen. Eller uppsöka dem som inte
var landsmän visserligen men som nu sitter vid kungens rådsbord
i Stockholm och talar mot kriget men handlar med kriget och tror
sig tjäna landet på att bygga vägar åt Förenta Staterna i Thailand.
Skådespelarnas uppgift blir då att i denna situation presentera
denna fabel — inte så att huvudpersonen börjar tänka på
publiken; utan så att publiken börjar tänka.
Programblad Malmö Stadsteater 6-10-68
Den åttonde dagen
Jag sov och jag drömde att jag stod i ett valbås i Förenta Staterna.
Min frihet var total. Mina medborgerliga rättigheter enorma. Jag
kunde välja mellan Humphrey, Nixon och Wallace. Jag knäppte
upp jylfen och pissade in i valmaskinen till dess den gick i stå.
Jag pissade ända till dess jag vaknade och gick på toaletten. Ty,
varav blåsan är full därom drömmer man — som redan Freud
påpekat.
Sedan — i vaket tillstånd — grubblade jag över frågan. För den
händelse jag stode i ett valbås i Förenta Staterna och hade detta
val framför mig vilket handgrepp vore då det förnuftiga? Att
trycka på Humphreys spak? Att trycka på Nixons spak? Att
trycka på Wallaces spak? Men alla dessa handlingar vore lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
