Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så var det med packet. Nu till dialogen.
Kulturen är inte en. Publiken inte enhetlig. Det som är lögn
däruppe är sanning därnere.
Tore Browaldh är en hygglig karl. För tjugo år sedan spisade
vi samma jazz. I dag tillhör han den härskande klassen. Om jag
skreve så att han nu kunde säga:
— Men detta är ju stor konst.
Då hade jag misslyckats. Då hade jag blivit en regementshora
i trossen.
Om jag försökte skriva så att han skulle bli övertygad socialist
och förråda sin klass då vore jag dum. Sådant händer inte. Det
enda jag skulle lyckas med var att skriva så att det skrivna icke
kunde utnyttjas av dem vilkas historiska möjlighet det är att
expropriera hans klass.
Alltså dialogen är falsk. Dialogen är flykt.
Den skrivande är ingen krydda. Han sätter inte smak på
massan. Han är inte jordens salt. Han uttrycker och ger form åt de
redan nödvändiga föreställningarna. Han omvänder inte och
övertygar inte: men han ger verktyg och han förallmänneligar
medvetandet.
Exempel: Fråga i en opinionsundersökning om Sverige är ett
rättssamhälle, om det råder likhet inför lagen, om polisen är
opolitisk. En överväldigande majoritet kommer att säga att så är det.
Fråga sedan var och en om de personliga erfarenheterna, alla
kommer de då att berätta historier, egna och andras erfarenheter
som beskriver ett helt annat samhälle än det som officiellt sägs
existera. De avslutar oftast sina historier med ordspråksliknande
formuleringar. Genom skrivandet kan man förallmänneliga dessa
erfarenheter, göra dem medvetna och så spränga de officiella
ideologier som hämmar de behärskade.
Den radikale skribenten är alltså inte elit, inte läromästare utan
ett medvetet led i en nödvändig process.
Formen har inget egenvärde. Form och innehåll utgör en enhet.
”Estetiskt” är bara fråga om effektivitet.
Det senaste året har jag publicerat dramer (Moraliteter), en
grundlig omarbetning och ombyggnad av en tidigare roman
(Con-fessions of a disloyal European), artiklar och essayer
(Skriftställning), texten till en konsthistorisk bilderbok av Gun Kessle
(Ansikte av sten), gett ut ett strindbergsurval (Läsebok för underklas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
