Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ras. Ett fåtal inom Västblocket — främst radikalpacifister —
påstår att rustningarna måste leda till krig. Därför bör man enligt
dessa avstå från maktbalans och i stället förhandla utan stödet av
militär styrka och vara beredd på att gå med på eftergifter.
Friheten är inte värd ett krig. Lieber rot als tot. Den allmänna och
naturliga rädslan för kärnvapen utnyttjas i denna propaganda.
Mellan dessa två åsiktsriktningar inom Västblocket går en
bestämd skiljelinje. En sådan skiljelinje finns också i Sverige mellan
radikalpacifister och andra.”
Och den 18 september 1967 skriver Försvarsstabens Press- och
Upplysningsavdelning följande stycke som skall ligga till grund
för den utrikespolitiska information som officerarna har att ge
de värnpliktiga:
”Med 50-talets ingång stod det klart, att kommunismens
expansionskraft icke var begränsad endast till Europa. Redan 1949
hade kommunisterna i Kina lyckats ta kontroll över praktiskt
taget hela landet och 1950 slöt den nya kinesiska regimen en
för-svarsallians med Sovjetunionen. Samma år utbröt Korea-kriget.
USA såg sig då föranlåtet att på allvar engagera sig i kampen
mot kommunistisk expansion över hela världen (’the policy of
containment’).”
Allt detta rimmar mycket illa med den svenska regeringens
och riksdagens officiella deklarationer. Det rimmar däremot
mycket väl med Pentagons och NATO:s deklarationer. När jag för
några veckor sedan publicerat de utrikespolitiska värderingar som
kommer till uttryck i Försvarshandboken och som ligger till grund
för utbildningen inom den svenska krigsmakten hade jag ett
samtal med en ambassadör från ett stort icke socialistiskt asiatiskt
land.
Han var chockad över vad han fått översatt för sig om den
svenska krigsmaktens utrikespolitik:
— Det är ju NATO, sade han. Rena NATO och
nykolonialism. Inte visste jag att Sverige i verkligheten var så starkt knutet
till Pentagon.
Men han trodde att utrikesministern skulle göra en deklaration
och han trodde att försvarsministern skulle meddela att
hädanefter stod de svenska generalernas utrikespolitik under regeringens
kontroll och att det icke fick förekomma några privata
utrikespolitiska funderingar inom svensk krigsmakt. Jag menade att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
