Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stränga order gavs att under resan finge ingen missbruka Guds,
Sonens, Jungfruns eller helgonens namn till eder och svordomar.
Om dessa befallningar noga hölls i akt skulle Gud låta Armadan
bli segerrik i sin kamp mot rikets och religionens fiender.
Nu vet vi hur det gick för Armadan. Man skulle då — helt
logiskt — kunna härleda dess olycka ur dess brott mot Guds bud.
Visst blev många synder obiktade. Visst gick många officerare,
soldater och sjömän till horor. Visst svor en och annan och många
vid Guds, Sonens, Jungfruns och helgonens namn.
Naturligtvis tolkar vi inte Armadans undergång på detta sätt.
Och den genomskinligt enkla förklaring — helt logisk — som
kunde ges i den tidens härskande världsbild blir för oss även den
intressant att tolka. Och vi kan säga att denna världsbild redan
då var i upplösning och att Armadans undergång endast var ett
led i den oundvikliga undergång som drabbade Spanien i det
handelskrig som fördes mellan de europeiska staterna.
Mot slutet av femtonhundratalet var Spanien — för att
använda Mao Tse-tungs ord — en papperstiger. Dess makt omätlig
— dess undergång given. I England bryter kapitalismen fram och
i kampen om rovet från Amerika och Asien kan det blott
plundrande Spanien icke hålla stånd mot det nya samhällssystemets
representanter.
Med herraväldet faller också världsförklaringarna. Och redan
när Armadan löper ut är påbuden om bikt och renlevnad och
anständiga ord lite sällsamma, ålderdomliga, otidsenliga.
Det är bara i kennelklubbar man dömer hunden efter håren.
Man bedömer inte människor efter vad de säger om sig själva
och inte klasser enligt de ideologier i vilka de uttrycker sin syn
på världen. För att säga det enkelt; det en människa säger om sig
själv skyddar hennes självkänsla; det en klass säger om sig själv
bevarar dess intressen.
Att då lära känna sin egen tids ålder blir att ifrågasätta det
enkla, det självklara, det naturliga. Att ständigt fråga vilka intressen
dessa föreställningar tjänar. Att inte låta sig förvillas av fanor och
symboler och fraser. (Sovjetunionen kan inte bevisas vara
revolutionärt därför att man lagt Lenin på burk vid Röda Torget eller
därför att skolbarnen får plugga Marx som de förr pluggade
katekesen.)
Puddingen står på bordet. Man kan samlas runt den. Vandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
