Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ordvalet är suddigt, men det är dock en korrekt beskrivning av
ett kapitalistiskt samhälle där staten i den härskande klassens
gemensamma intresse formulerar lagar som reglerar de enskilda
företagens frihet att agera.
Observera att Iveroth låter staten ”formulera medborgarnas
önskemål”. De ”önskemål” som Iveroth vill tillåta medborgarna
att yttra kan dock icke stå i strid med den allmänna grundsatsen
att ”näringslivet behåller det väsentliga ansvaret för den
samhällsekonomiska tillväxten”. Detta visas klart när han skriver:
”vårt samhälle som samhällsform tycks vara ifrågasatt...” Alltså:
när ”medborgarnas önskemål” börjar inkräkta på ”näringslivets”
makt, då upphör önskemålen att vara önskemål som staten kan
”formulera” och blir till hot mot ”samhällsformen”.
Det är följdriktigt att Iveroth skriver: ”Den grundläggande
demokratiska värdegemenskapen, balansideologin,
kompromisstrate-gin, biandekonomin, välfärden...” utan att de olika begreppens
relation till varandra klargörs. Det framgår dock av artikeln att i
”den grundläggande demokratiska värdegemenskapen” ingår
”biandekonomin”. Angrepp mot denna blir följdriktigt någonting
som står i strid med ”demokratiska spelregler” och en sådan
kritik kan därför inte betraktas som ”konstruktiv kritik”.
Kärnan i detta demokratibegrepp blir den privata
äganderätten till produktionsmedlen. Då är lätt att förstå hur avskaffandet
av människans utsugande av människan i Iveroths ordval blir till
ett brott mot folkväldet.
Det är möjligt att direktör Iveroth i likhet med prins Vilhelm
menar att ”alla godsägare var visst inte utsugare som mången
föreställer sig i vår tid”, men han deltar inte i den märkliga
debatten om ordet utsugning. Han beskriver i stället dess verklighet:
”Företagsamheten utgår från att människan är en självständigt
väljande och värderande individ, som är medveten om och har
direkt erfarenhet av att ingenting faller ut från ovan utan att
standarden och tryggheten bokstavligen har sin grundval i hårt,
målmedvetet arbete.”
I denna Iverothska värld ”där ingenting faller ut från ovan” utan
”har sin grundval i hårt målmedvetet arbete” existerar dock elva
rader längre ned ”dem som fått det bättre förspänt”. Och hur
det kommer sig att några ”fått det bättre förspänt” trots att ”ing-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
