Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
namnet Thadden-Triglaff. Och det är tänkbart att det skulle
vara möjligt att föra något slag av diskussion om vad den Första
Förenade Lantdagen i Berlin år 1847 kommit att betyda för allas
vår — även Sveriges — historia.
Det är — såvitt jag förstår — den enda olikheten mellan de
”borgerliga” politikerna och de socialdemokratiska. Den
intellektuella standarden är ibland något högre i regeringspartiet.
Men den europeiska vänsterns nederlag år 1848 — den sista
gång man kunde tala om en europeisk ”vänster” i bestämd
politisk mening — kom att bestämma utvecklingen. Imperialismen,
fascismen — men också välfärdssamhället — är alla
följdföreteelser till detta nederlag.
Som kulturminister skulle P. O. Sundman säkert hålla
tråkigare, okunnigare och sämre formulerade anföranden än Olof
Palme. Men för dem båda är det naturligt att vår frihet är en
frihet under ansvar. Och bakom dem båda står segerherrarna av
år 1848. I kulturpolitiken Thadden-Triglaff och i socialpolitiken
Napoleon III.
Jag skrev att 1848 var ”den sista gång man kunde tala om en
europeisk Vänster5 i bestämd politisk mening”. Det var inte
menat som en fras. Det var en nyckel till förståelsen av vår
kulturpolitiska situation.
Fram till år 1848 hade de ”demokratiska vänsterkraven”
sammanfallit med den allmänna historiska rörelseriktningen.
”Vänstern” var då icke tvetydig — samtidigt som den naturligtvis inom
sig bar motsättningar. Det är viktigt att minnas detta. Lyssna till
skålarna vid den demokratiska banketten i Köln 24 februari
1849:
Karl Schapper: De som stupade i Paris i februari och juni och
i alla andra revolutionära strider år 1848!
Dr. Rittinghausen: Den demokratiskt-sociala republiken!
F. Engels: De kämpande italienarna, framförallt den romerska
Republiken!
C. C ramer: Minnet av Robert Blum!
Wöhler: Den tyska demokratin!
Guffanti: Ledru-Rollin och de franska demokraterna!
f. d. bombarderaren Funk: Död åt tyrannerna!
Dr. Weyl: De närvarande kvinnorna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
