Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem kunde en författare sätta sin lit när de båda förlagen svek
honom.”
Detta är så naivt så det är otroligt. I flera år har jag i tal och
skrift tagit upp frågan. Den är nämligen mycket allvarlig.
Situationen är inte ens sådan att det tjänar något till att ”fördöma”.
Det allvarliga är att det bara är en tidsfråga innan
kostnadsutvecklingen, de långa serierna och koncernernas civilekonomer
avskaffat våra s. k. stora förlag.
Förhållandena i Förenta Staterna och Frankrike och den
trus-tifiering som nu sträcker sig in mot Sverige är djupt oroande. Jag
har begärt att den sittande litteraturutredningen gör ordentliga
utredningar över detta. Publicerar ”blå böcker” om
förlagsutveck-lingen i Förenta Staterna, Sverige och Frankrike.
Först då blir den politiska debatten möjlig. Allt tyder på att
det skulle krävas miljardinsatser av statsmedel om det svenska
språket skulle överleva inom detta samhälle.
Detta är en politisk debatt. Icke en ”författarpolitisk”. Att
Gösta Forsström i Författarefonden finner detta vara ”yviga
fraser och djupa brösttoner” visar att jag har helt rätt när jag säger
att de som handhar författarnas politik inte har en aning om vad
som sker och heller inte söker ta reda på det.
Att Vietnambulletinen går ut i 40 000—50 000 ex. och att
Gnistan nått upp i 21 000 ex. och att Ordfront fortsätter att publicera
skrifter för 2—3 kronor (de tre namn jag nämnde) visar dock
den alternativa kulturens möjlighet. När bourgeoisin avlivar sin
kultur så utvecklas de progressiva förlagen. Ty dessa står inte
under de nu existerande kontrollmöjligheterna.
Forsström skriver:
”Jan Myrdal trodde sig aldrig få uppleva det ögonblick då hans
kulturpolitik kunde tänkas överensstämma med
Riksdagsmannen’ Per Olof Sundmans. Tänk om nämnde politiker fann
utvägen att lösa författaren Jan Myrdals hittills olösta
ATP-problem?”
Forsström, Sundman och Gehlin behandlar kulturpolitiken som
en fråga ”ovanför” partierna och politiken. Jag gör det inte. Den
kapitalistiska koncentrationen har nu lett fram till en sig
utvecklande kris för det svenska språket. Jag sade att det var ”orimligt”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
