Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara betjänt? Att vara personalvårdare? Att bli direktör i SAF?
Att lyda?
Effektiv för vem?
Kulturen
Kultur är verkligen dock opolitiskt. Kultur, det är skönhet och
konst och det njuter alla av. Och de som inte gör det borde göra
det. Eller är det inte så?
Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd har
sagt:
”Med säkerhet kommer det ökade utbudet av utbildning och
dennas utformning att vara en viktig faktor för lösningen av
problemet hur man skall skapa ett kulturintegrerat samhälle.”
Dit strävar Iveroth och rektorn för Kalix folkhögskola och alla
deras gelikar — men gör vi?
Det bråkas i Författarföreningen och folk undrar kanske vad
det bråkas om. Det grundläggande är att våra styrelser försöker
genomdriva en kulturpolitik som de kallar opolitisk. Men den är
politisk. Den är Iveroths politik. När vi protesterar beskylls vi
för att ”politisera”.
Men kulturen är politisk. Den är inte en fråga om abstrakt
”kvalitet” Se här:
Kvalitet: Pauline Réage, Berättelsen om O.
Icke-kvalitet: Rune Ljungberg, Fröken porr.
Den ena boken är bättre skriven, har ”kvalitet”, men båda
böckerna har en klart fascistisk tendens. (I detta fall är den bättre
skrivna dessutom betydligt klarare och entydigare i sin fascistiska
inriktning.) Man kan ta andra exempel: P.O. Sundman/Ebbe
Lieberath; Ingmar Bergman/Mitt livs novell; Bo Beskow/hötorg,
och så vidare. Den borgerliga högkulturen och den borgerliga
lågkulturen är båda lika borgerliga. De är en och samma kultur.
Om man vill se var gränsen egentligen går kan man jämföra
”Ordning härskar i Berlin” eller NJA-pjäsen med Ingmar
Bergman. Det är inte ”kvalitet” i betydelsen teknisk skicklighet som
utgör gränsen; det är innehållet. Naturligtvis söker bourgeoisin
finna ”tekniska” skäl att fördöma det som de av klassmässiga skäl
inte kan acceptera. Gå till läggen och läs Vecko-Journalens
utgjutelser om ”sexualstönen” i Rekordåren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
