Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och de som nu angriper yttrandefriheten föredrar att kalla sig
demokrater eller folkliga eller — i högtidligare ögonblick —
kanske till och med socialister.
Det är också klart att jag menar att den liberal som i dag i
Sverige går ut i strid för den borgerliga yttrandefriheten under
denna strid kommer att inse att det är nödvändigt att ge denna
formella rätt ett verkligt innehåll; hans erfarenhet kommer att
göra honom till socialist. Men jag ställer inte kravet att han skall
vara överens med mig om denna bedömning.
Slutet på en episod
Lars Gustafsson frågade i Expressen 22-1-71:
.. är den liberala pressfriheten en episod mellan Hiertas och
Palmes epoker i svensk historia ...?”
Den liberala pressfriheten blev en episod. Men inte därför att
Palme kommit att bilda epok i svensk historia och inlett det
socialistiska skedet av vår historia och den liberala pressfriheten så
fyllts med verkligt innehåll; utan därför att regeringen Palme
inte på minsta vis bryter av mot verkligheten. Den icke avbrutna
utvecklingen har varit kapitalismens egen utveckling till
monopolkapitalism och ett alltmer korporativt system där
monopolkapital och statlig byråkrati smälter samman.
De borgerliga föreställningarna om yttrandefrihet och
pressfrihet hade en bestämd social och ekonomisk grund. Nu finns inte
denna grund. Var är snön som föll i fjol? Var är tidningarna i
landet?
Den ekonomiska krisen för tidningsföretagen (de kan inte
existera utan öppna eller dolda subventioner från staten eller
monopolkapitalet) förändrar ideologin. Alltså har föreställningarna om
pressfrihet förändrats. Gunnar Sträng uttrycker på ett utmärkt
sätt dessa förändrade värderingar. Hans inställning till pressfrihet
och nyhetsvärdering är ämbetsmannatypiska;
ämbetsmannaty-piska i ett svensk samhälle före Hierta. Allt kommer åter. Detta
återvändande är inte alltid skämtsamt.
Liberalen skulle inte vara överens med mig i min tolkning av
förhållandet mellan kapitalismens utveckling och
pressfrihetsfö-reställningamas förändring. Men det betyder mindre så länge vi
är överens om att slå vakt om pressfriheten. Vi kan enas i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
