Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gärningen. Men det var inte han som var hjärnan bakom dådet.
Hjärnan bakom dådet var tillförordnade chefsåklagaren Erik
Ekström.
Det var på eftermiddagen en december i Göteborg. 1550 den
701211 för att vara exakt. Då trädde förste kriminalassistent
Rune Rångemark på order av tillförordnade chefsåklagaren Erik
Ekström in på brottsplatsen och beslagtog:
”1 st oljemålning ’Liberalismens genombrott i societeten’.
5 st kataloger över utställningen.”
Brottsplatsen var Göteborgs Konstmuseum. Tolv dagar senare
beskrev Göteborgs Rådhusrätt skeendet på sitt oefterhärmliga sätt:
”Sedan misstanke uppstått att brottslig gärning — sårande av
tukt och sedlighet eller förargelseväckande beteende —
förövats i Konsthallen i Göteborg, verkställdes av polis den 11
december i Konsthallen beslag av oljemålningen liberalismens
genombrott i societeten’ utförd av Dahl, fem
utställningskataloger samt fem exemplar av en skrift benämnd ’Seriemagasinet
Prisma’.”
Göteborg
Det var i Göteborg detta hände. Var annars? Det finns många
roliga berättelser om göteborgssocieteten. Det är en trångsynt,
hämndgirig och rätt inskränkt grupp. Själv minns jag den från år
1945.
Då skrev jag om Lottafesten på Trädgården. Det var
sommaren 1945. Då hölls borddukningstävlan av göteborgssocietetens
tanter. Där var redarefruar och officershustrur. Och de dukade
bord till förmån för Europas svältande barn. Jag skrev. Jag
namngav dem. Jag var volontär på Arbetaretidningen och jag hånade
spektaklet.
Då upprördes tanterna. De gick till gamle Hjörne på GP och
beklagade sig. Hjörne skrev och var upprörd. De talade med sina
män. Dessa män var Arbetaretidningens annonsörer. Männen
skrämdes av sina hustrur. De drog tillbaka sina annonser från
Arbetaretidningen och hotade strypa tidningen ekonomiskt om den
inte bad Lottakårens fina fruar om ursäkt. Några av männen var
upprörda. De sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
