Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveriges Radio låter — ett klart brott mot radiolagens åttonde
paragraf — myndigheter och allmänna organ som
LO-sekretaria-tet och Invandrarverket förhandsgranska program. Också dessa
frågor kommer andra kamrater att ta upp.
Det finns personer som säger att dessa
yttrandefrihetsinskränkningar är nödvändiga för att skydda individer. Det är inte sant.
Ty det är ju just dessa ”samhällsbevarande” personer som
konsekvent använt och använder sig av individuell smutskastning. Jag
vet vad jag talar om, jag har varit ute och åkt i spalterna sedan
jag var sju år.
Det råder nu inom det svenska överskiktet en i det närmaste
total enighet. Detta överskikt har bildat sig en ny
tryckfrihetsi-deologi. Dess representanter rör sig också alla med samma
suddiga språkbruk — ”samhällsförtroende” och ”samhällets regler
för den politiska opinionsbildningen” och ”värderingar som
samhället bygger på”. Inom detta skikt existerar motsättningar. Men
det står enat i sin syn på nödvändigheten av långtgående
tryckfrihetsinskränkningar.
Jag har en förklaring till detta. En förklaring som visar varför
det nu är nödvändigt för dem att genomföra denna
tryckfrihetsinskränkning.
Men jag begär inte att alla skall vara överens med mig om
min förklaring. Huvudsaken är att de tar avstånd från Carl Gustaf
von Hofsten, Roland Ekström, Sture Eskilsson och Sveriges
Radios jurister. Där går gränsen. De som står på vår sida och vill slå
vakt om tryckfriheten får gärna för mig göra det som liberaler.
Vi kan vara överens om att värna tryckfriheten och sedan
sinsemellan diskutera hur detta hot har vuxit fram. De som däremot
nu strävar efter att lägga munkavle på opinionen, de står på
andra sidan. De må sedan vara aldrig så mycket
arbetarrörelseid-kare.
Den förklaring jag har att ge är mycket enkel. Sverige
befinner sig i inledningsskedet av en avgörande politisk och social kris.
Löftena från representationsreformen, det demokratiska
genombrottet, kohandeln, folkhemmet, skördetiden har alla brustit. Det
är inte ens full sysselsättning längre. Det rörde sig — som vi på
vänsterkanten påpekade — om kompromisser. Kompromisser
som lät kapitalet sitta kvar vid den verkliga makten, som lät
monopolen utveckla sig. Nu har de utvecklat sig så långt att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
