Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vade landets namn på ett alldeles eget sätt. De skrev SVERGE
i stället för SVERIGE.
Denna radikala stavning var inte ljudenlig. (De som ville vara
ljudenliga skrev då för sextio år sedan SVÄRJE.) Den sade
heller ingenting om SVEA RIKE. Den radikala stavningen var ett
radikalt avståndstagande från de grupper som jobbade i
nationalism och som tagit SVERIGE på entreprenad. En sådan radikal
stavning är en missriktad radikalism; att lämna nationen åt
nationalisterna och att lämna fosterlandsförsvaret åt de professionella
fosterlandsförsvararna är som att låta vargarna vakta fåren. De
”nationella” har inte varit mer nationella än min skosula och de
professionella fosterlandsförsvararna i detta land har mest
utmärkt sig för sin vilja att sälja landet åt påven, turken eller
Satan. Det är detta jag tänker tala om.
Jag är svensk. Det har ingenting med ras eller släkt eller
biologiskt arv att göra. Det är ett klokt barn som känner sin far. Såvitt
jag vet finns det folk från alla höm i släkten bakom mig; finnar
och tyskar och flamländare och andra. Men om det inte finns
någon biologisk nationalitet så finns det en kulturell. Nationen är
inget påfund. Nationalkaraktären ingen skapelse av romantiken.
Det är till exempel inte möjligt att förstå varför svenskar
brister ut i naturlyrik såfort tillfälle gives om man inte tar hänsyn till
allemansrätten. Nationalkaraktären är inte resultatet av en
historisk process i allmänhet; den är ett resultat av folkets kamp för
sina intressen. Vår lyriska tradition är ett socialt arv.
Varje människa är unik; varje nation är unik. Naturligtvis
formas vi av våra unika traditioner. Här i Mälardalen har det aldrig
funnits främmande trupper. Landet har inte varit ockuperat.
Herrarna har haft utländska legoknektar — men det var inte
ockupation. Kalmarunionens trupper var inte ”främmande”; de
krigen var inbördeskrig. Ryssarna var ute vid kusterna och brände
— men de höll aldrig landet. Detta är unikt. Jag kan inte komma
på något enda land som på detta sätt besparats främmande
ockupation. (I Förenta Staterna är det ju ockupanterna —
kolonialis-terna — som blivit den nya befolkningen.) Denna märkvärdiga
historia bidrar till att forma vars och ens av oss medvetande.
Det har som sagt inget med biologi att göra. Tag ett litet barn
— det må kallas jude eller bayrare eller grek eller korean —
och låt det växa upp här och det blir ett svenskt bam med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
