Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Provokationen och sekterismen går hand i hand.
För att bekämpa de hemliga politiska polisorganisationerna i
landet är det nödvändigt för oss att vi håller denna deras
verkliga uppgift i minnet. Dessa många miljoner som angivarna och
rapportörerna kostar används för att skrämma medborgarna och
för att slå sönder sådan politisk opposition som kan bli farlig för
den härskande klassen. (Observera att den härskande klassen i
Sverige är en gammal herreklass. Den har lärt sig behålla
kontrollen oavsett grundlagsreformer och representationsreformer och
demokratiska genombrott och folkhem och efterkrigsprogram.)
Att den politiska polisen i Sverige i dag är många gånger större
än under det förra världskriget (och ofantligt mycket större än
under revolutionsåren efter det första världskriget) är bara ett
uttryck för att motsättningarna i samhället blivit så uppenbara
och vetskapen om detta samhälles orimlighet blivit så allmänt
spridd att det måste mycket till för att hålla motståndet nere.
Vi kan bekämpa dessa skadliga hemliga politiska
polisorganisationer i landet genom ett tålmodigt upplysningsarbete. Ty det är
inte farligt att bli registrerad. Visst kan man göra karriär genom
att ställa sig in — det har man alltid kunnat. Men vad är en
sådan karriär värd? Att vara en människa som Westin tycker om,
som Holmér uppskattar, som Carl Persson delar åsikter med; vem
vill vara sådan?
Men vi bör också diskutera en annan åtgärd. En jag menar
enkel renlighetsåtgärd. Under lång tid har det ansetts att man inte
bör slå mot person. Det var länge sedan svartfötter fick namn och
adress i tidningen. Men angivarna bland oss, dessa personer som
sysslar med politiskt angiveri mot betalning (och som inte ens
betalar skatt för de pengar de får från den hemliga politiska
polisen), de bör utpekas och få bli utskämda. Vi kunde publicera
dem med namn, adress, telefonnummer, arbetsplats, foto.
Alla har vi våra svagheter. Dessa svagheter bör vi förstå;
människor bör hjälpa och stödja varandra. Ett fyllo eller en knarkare
behöver hjälp. En tjuv, en mördare är en olycklig människa vars
namn och foto aldrig borde publiceras. Men en angivare är något
annat. En angivare har inget människovärde. En angivare har
frivilligt ställt sig utanför varje gemenskap.
Jag anser därför att vi bör diskutera om vi inte skall publicera
namn och foto på de angivare som mot betalning och under falsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
