Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste använda — den tid som blir över efter arbetet med dc
egna böckerna och tidskriftsarbetet till att läsa Balzac.
Problemen rör inte bara de centrala frågorna för varje
skriftställare: arbetets medvetenhet; form — innehåll; det
meningslösa/meningsfulla i att försvara sin integritet: det rör möjligheterna
för oss att rätt förstå vår egen tids verkliga ålder.
Vad gäller synen på skrivandet och beskrivandet har Balzac
själv skrivit alldeles lysande förord till sina böcker. Förord, som
av olika skäl — bland dem hans egna redigeringsprinciper när
han ställde iordning den första stora samlade upplagan av sina
verk — kommit att förbehållas specialintresserade och
litteraturhistoriker. Det är på tiden att dessa förord åter läses.
Och att Balzac var den inbrytande kapitalismens härold kan
nog de flesta kritiker vara överens om. Men hur medvetet var
han det? Och — framför allt — vilken kapitalism var det han
fungerade som härold för? Vilken var Balzacs verkliga tid och
vilken tid är vår tid?
Naturligtvis är Balzacs verk motsägelsefulla. Något annat vore
också en orimlighet. Det helgjutna, enhetliga och oföränderliga
skrivandet är en verklig orimlighet i en värld av sig ständigt
förändrande, utvecklande och omvandlande motsättningar. Men
skulle verkligen det motsägelsefulla i Balzacs verk kunna
reduceras till en motsättning i den meningen att Balzac sade ett när
han skrev artiklar men kom att säga ett annat när han skrev
romaner?
Uppfattningen att det skulle råda en stor motsättning mellan
Balzacs världsåskådning och Balzacs verk är dock en så vanlig
uppfattning att den blivit erkänd sanning och framträder som
sådan både i anonyma aftonbladsskriverier och signerade artiklar.
Balzac skulle enligt denna allmänna sanning blivit en stor
författare av misstag. Han skulle ha velat skriva något reaktionärt
och rojalistiskt men så trängde konsten och realismen på och den
mänskliga komedin kom fram.
Det låter nästan som fjärde mosebok, elfte kapitlet (verserna
25—30). När folket knorrade delades anden ut och Balzac sprang
omkring i Paris och profeterade. Men så rakt upp och ned vågar
ingen läsa sin Bibel längre. Istället använder man föreställningen
om konsten som ande-utdelning utan att redovisa den.
Sådana kritiska verktyg är naturligtvis brukbara till lite av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
