Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han. Han lindade in sin kritik i beröm. Och de råd han gav
Margaret Harkness formulerade han som en diskussion om Balzacs
realism.
Det var Engels som år 1895 till A. Voden sade att ryssarna —
och inte bara ryssarna — skulle låta bli att använda citat av Marx
eller honom själv, utan istället tänka som Marx skulle ha tänkt i
deras ställe. Min respekt för Engels är mycket stor. Jag är helt
övertygad om att han skulle blivit förfärad om han anat att
diskussionen om Balzac i generationer skulle utgå från vad Engels
skrivit i ett privatbrev till en medelmåttig engelsk författarinna
som var vän i familjen:
Nå, politiskt var Balzac en Legitimist; hans stora verk är en
ihållande klagolåt över de högre ståndens (”good society”)
oåterkalleliga förfall; hans sympati är hela tiden hos den klass
som är dömd till undergång. Men trots detta är hans satir
aldrig skarpare, hans ironi aldrig bittrare än när han sätter de män
och kvinnor i aktion som han innerst sympatiserar med —
adelns. /.../ Att Balzac således tvangs gå mot sina egna
klassympatier och politiska fördomar, att han såg nödvändigheten
av sina kära adligas undergång och beskrev dem som
människor vilka inte var värda något bättre öde; och att han såg de
verkliga framtidsmännen där de och endast de vid denna
tid kunde finnas — det anser jag vara en av Realismens största
segrar och ett av de mest storslagna dragen i gamle Balzac.
Det hävdas ibland att marxister tar varje ord av Marx och
Engels som en uppenbarelse. Det är inte sant. Det är inte sant i
ordrätt mening; vore det sant skulle vi ha marxistiska dogmer om
viner. Det är heller inte sant i allmännare mening. Marx ord om
Karl XII ersätter inte studiet av Karl XII och hans politik men
kan möjligtvis tjäna till att inspirera någon radikal svensk
historiker att åter grundligt studera Karl XII.
Men dessa Engels ord om Balzac har blivit dogm. Detta trots
att Balzacs verk är utgivna och tillgängliga. Gunnar Gunnarson
skriver en bok om Lukåcs; återger denna diskussion om Engels
och Balzac — men han ifrågasätter den inte. Josef Revai
angriper Lukåcs år 1950. Kommer in på frågan om Balzacs
”kluvenhet”. Men han undviker den; inte heller han bryr sig om att se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
