Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hänvisa till biktens helgd. Men det är oriktigt ty det sätter sin lit
till statsapparaten och inte till folket.
Då 1951 och 1952 när kampanjen pågick som värst upplevde
jag det ofta lite hårt. Folk jag kände och var släkt med drog sig
— inte därför att de trodde på vad som stod i tidningarna, utan
därför att de inte ville bli stämplade genom att synas i dåligt
sällskap. Journalister jag kände var helt cyniska; de skrev
rövarhistorier mot betalning. De hånade mig för att jag var dum nog att
inte lära mig spelets regler. Klokt folk lärde sig reglerna och flög
runt på Kulturens Frihet-resor och lät sig betalas av CIA mot att
de talade om konst och själsliv och inre frihet.
Nu efteråt när femtiotalet redan är historia kan vi bedöma
kampanjens resultat. Den lyckades till en del. I många
fackorganisationer trängdes de radikala elementen ut. I många
kommuner fick man tyst på oppositionen. Men den misslyckades med
sin egentliga uppgift. Trots att alla tidningar (utom de tre små
kommunistiska) deltog i kampanjen och trots att radion var så
helt likriktad att inte ens Erik Blomberg fick tala och trots att de
flesta kändisar ställde upp på den så kunde den inte genomföras.
Folk lyssnade inte på det örat, allt tutande till trots.
Hur många misstag som än gjordes under femtiotalet av de
svenska kommunisterna och clartéisterna och de kristna
fredsvän-nerna och ”medlöparna” — och de var en del— så gjordes aldrig
det misstaget att de satte sin lit till den svenska statsapparaten i
stället för till det svenska folket när kampanjerna drogs igång.
Alltså: Stäm inte! Kom ihåg att förnuftigt använda ord är en
väldig makt! Begagna den makten mot herrarna — använd inte
herrarnas egna domare och poliser!
Det pågår underliga rättegångar i Europa nu. Rättegångar mot
grupper som sägs arbeta med bomber. Vittnena är polisagenter.
De har infiltrerat och provocerat. Dra lärdom av dessa
rättegångar! Också i Sverige provocerar den politiska polisen. Den
behöver en stor rättegång nu för att få sina anslag även nästa år.
Dess försörjning hänger på att den kan fixa en rättegång. Tänk
på det! Det är möjligt att Stanley Sjöberg inte var
öppningsdra-get, men säker kan man inte vara.
Jag läser att ”FNL-are” stått och vittnat på olika möten. Det
är intressant. Jag var clartéist i Göteborg på den tid då Lodin dök
upp. Han var så konstig och vi fann honom så alltigenom opålitlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
