Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och ledarskribenten var upprörd över att de politiska ledarna för
de norska partierna inte haft tillräckligt demokratiskt järn i
nyporna sina för att hålla folket tyst:
”... flera av stortingets partier har svikit sin uppgift att stå för
sin uppfattning och söka vinna opinionen.”
En tröst i olyckan var dock att den brittiska regeringen höll
demokratins och det folkliga styrets idéer så högt att det
anstor-mande folket inte kunde komma åt att besmutsa dem:
”... en regeringstalesman sade i går: Saken är avgjord.
England blir medlem i EEG den 1 januari 1973.
Det råder inget tvivel om att en folkomröstning i EEC-frågan
skulle resultera i ett enda stort nej från britternas sida.” (Jussi
Anthal, Expressen 27-9-72)
Och redan dagen därpå hade Dagens nyheter kommit till
besinning:
”Men vad det nu först och främst gäller för alla de nordiska
länderna är att ro sina uppgörelser med EEG i hamn.”
Ty det var ju bara en folkomröstning, det var ju ingen revolution.
Den liberala demokratin var ju inte i fara; de ledande
fackför-eningsmännen, de ledande politikerna och de stora företagen i
Norge kunde ta lärdom av sina kolleger i Sverige. Man behöver
ju inte vara så utmanande som Bratteli. Man kan sköta det
svenskt. Alla vägar bär till Rom och de svenska byråkraterna har
funnit sin väg till Bryssel.
Maj 1968 i Paris visade den intellektuella vänstrismens
möjligheter och begränsning. Den viktigaste lärdomen var att
studentradikalismens revolt förblir revolt och är oförmögen att växa till
revolution. Ängarna under asfalten blommar inte.
September 1972 i Norge visar dock den brett folkliga
intressekampens betydelse. De radikala studenterna har tillhört de
mest aktiva bland folkebevegelsens medlemmar. Mot sig hade
de den stora pressen och de stora företagen och den höga
byråkratin och regeringen och LO-ledningen och allt som var mäktigt
och betydelsefullt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
