Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Byråkraternas kulturpolitik
Det fanns en gång en tidskrift som hette FORM. Några minns
den än. Den brukade finnas till salu i boklådor och i större
pressbyråkiosker. Den gavs ut av Svenska Slöjdföreningen och den
handlade om textilier och möbler och konsthantverk och den var
en kulturtidskrift som intresserade många människor i landet.
Den tidskriften finns fortfarande fast ingen av oss längre kan se
den i boklådor och kiosker. Men det är inte Pressbyrån som sett
till att den inte längre får säljas öppet. Det är regeringens
byråkrater. Samma byråkrater som kämpat för pornografins frihet att
säljas öppet har förbjudit Svenska Slöjdföreningen att sälja
FORM öppet.
Form var en dyr tidskrift. Det är dyrt med bildtidningar.
Svenska Slöjdföreningen bad om kulturstöd. De bad att få
befrielse från moms. De fick sitt stöd. De blev befriade.
Sedan ingrep byråkraterna. Därest tidskriften såldes i ett enda
exemplar i en enda boklåda eller en enda kiosk skulle Svenska
Slöjdföreningen få betala moms på hela upplagan. Då hade de
brutit mot lagen och förverkat regeringens stora förtroende.
Det kulturstöd som tidskriften FORM fick var samma stöd som
det repet ger den hängde.
Nu finns folk som tror att detta är olycksfall i arbetet. Man
ville stödja kulturen. Man ville stödja FORM. Man ville stödja
tidskrifterna men råkade skriva lagen lite bakvänt och nu vågar
man ingenting göra för Sträng är gammal och sur och lättretlig
och tål inte att yngre människor kritiserar hans förordningar. Men
så är det inte. Så är det inte alls.
KF:s veckotidning VI har ibland varit utmärkt och ibland bra
och ibland kanske inte fullt så bra. Men under flera årtionden
har den dock varit en av de bästa och en av de få värdefulla
veckotidskrifterna. Den har betraktats som kännetecknet för de
svenska folkrörelsernas strävan efter kvalitet och kultur.
Sedan länge har den varit en nagel i ögat på
folkrörelsebyråkratin. Länge har KF :s direktörer sökt döda den. Nu har de gjort
sin utredning. I denna utredning anklagar de VI för att den inte
är demokratisk nog. Den är en elittidning.
Demokratiska och folkliga tidningar är sådana som till exempel
ICA-kuriren, FIB-Aktuellt, Året Runt. Och KF:s byråkrater krä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
