Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där trycktes den som kulturartikel i november månad år 1952.
Några dagar senare följde Hjorvard upp den med en ruta:
”Akademiens textförlustelser.” Två dagar därefter gjorde Harry
Martinsson ett dunkelt uttalande om lidandet och sibiriska fångläger
och maktens människor som allmänt ansågs riktat mot kandidat
Pettersén. Hjorvard svarade omgående med ”När ljusen
slocknade”. Där berättade han den roliga historien om hur Harry
Martinsson på författarkongressen i Moskva kom upp till Erik
Blomberg och Nordahl Grieg med en brevlapp i nypan. Han
hade fått ett brev i sin låda där han uppmanades störta Stalin.
Erik Blomberg och Nordahl Grieg framhöll bägge hur allvarligt
detta var. Harry Martinsson skyndade sedan till GPU med
brevet för att inte bli inblandad i någonting. Kommissarien där reste
sig från sin stol. Stod stram i sin läder jacka. Sade: ”Kamrat
Garry: På GPU:s vägnar tackar jag för god vakt!”
Resultatet av denna artikel lät inte vänta på sig. I Svenska
Dagbladet framhöll hans lärare och handledare professor B D—d
att den typ av okritisk textanvändning som Pettersén gjort sig
skyldig till i sitt skamliga angrepp på den vördade Schminks
minne var typisk för kommunisters ovetenskaplighet. I Dagens
Nyheter påpekades att intellektuella av Petterséns slag
undergrävde demokratien. I Svenska Morgonbladet meddelades att
Pettersén pläderat för könsumgänge mellan tonåringar i
gymnasisttidningen Bromsen. Aftonbladet publicerade en lundensisk
ledare med rubriken ”Se fähunden!”. I MT skrev Leiser att det
fanns grå katter i Tyskland trots förföljelserna. Det hade han
själv iakttagit. Stockholms-Tidningen teg. AT tog avstånd.
Veckan därpå var det jul. Det nya året inleddes med att
Vecko-Journalen beskrev hur Pettersén sökt spränga
Suorva-dammen. Därefter sprack Pettersén ohjälpligt i alla examina. Så
förgick vårt femtiotal.
I början av sextiotalet kunde en sjaskig figur ses skynda utför
Holländargatan. Det var Pettersén. Han hade blivit bud på
Bok-Konsum. Conny Andersson hade inte låtit sig skrämmas av
Petterséns dåliga rykte. Det var också inne i lagret på Wallingatan
42 som Pettersén lärde känna licenciat B. Olovsson. Denne som
länge tänkt bli nyskapande konstteoretiker hade funnit sig
förekommen av Ulf Linde. Vägen genom Moderna museet var
honom alltså stängd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
