Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taerede ham den bedste del af hans midler, heter det i en
dansk skolbok!) — han kallar tysken en tysk skrävlare och
håller sig själv för den germanska väsensartens äkta representant.
Svensken å sin sida föraktar dansken som ”förtyskad” och
urartad, pratsam och vek — norrmannen ser ner på den
förfrans-kade svensken med sin adel och gläder sig över att hemma i
Norge härskar fortfarande samma stupida bondehushållning
som på den ädle Knuts tid och just därför föraktas han å sin
sida av islänningen som fortfarande talar precis samma språk
som de grisiga vikingarna gjorde anno 900, kolkar tran, bor i
jordhåla och kvävs i varje atmosfär som inte stinker rutten fisk.
Jag har flera gånger frestats att vara stolt över att jag
åtminstone inte är någon dansk eller islänning utan blott en tysk.
Redaktören för den mest avancerade svenska tidningen
AFTONBLADET’ har varit två gånger här i Paris för att bli klar över
arbetets organisation. Han har under åratal hållit sig till ’Bon
Sens’ och ’Démocratie Pacifique’, har pratat högtidligt med
Louis Blanc och Considérant men har inte begripit ett dyft och
farit lika klok hem som han for ut. Nu trummar han precis som
förr för den fria konkurrensen eller, som det heter på svenska
näringshiheit eller också självförsörjningsfrihet (svenska i
original J.M.) (det låter till och med vackrare än
Gewerbefrei-heit.) Naturligtvis, svenskarna sitter fortfarande i skråskit upp
över öronen och i Riksdagarna är det borgarståndet som är det
mest rasande konservativa . . . Det enda som dessa länder
duger till är att visa vad tyskarna skulle göra om de fick
pressfrihet, nämligen precis vad danskarna gjort. Alltså omedelbart
grunda ett sällskap för Men fria pressens sanna bruk’ och låta
trycka kristligtvälmenande kalendrar. Det svenska
AFTONBLADET’ är lika tamt som ’KÖLNER-ZEITUNG’ men anser
sig vara ’demokratiskt i ordets sanna mening’. Också håller sig
svenskarna med fröken Bremers romaner och danskarna har
Etatsrådet Oehlenschläger, kommendör av Dannebrogsorden.
Det finns även fruktansvärt många hegelianer däruppe och
språken, som stulit vart tredje ord från tyskan, passar ohyggligt
bra att spekulera med.” (MEW, band 27, s. 71—72.)
Det var i denna svenska misär som Almqvist — liksom senare
Strindberg — föröddes därför att han var en vuxen och mogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
