Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte Lenin lyckats betvinga Trotskij den gången så hade det
aldrig blivit någon Rysk Rådsrepublik. Vi hade blott haft ett minne
av en inspirerande resning i Petrograd med omnejd vintern
1917—1918. Ty Centralmakterna hade då krossat rådsrepubliken
i dess linda.
Hade Trotskij segrat mot Stalin när denne hävdade
möjligheten att bygga socialismen i ett land; då hade det inte funnits
någon Sovjetunion på trettiotalet. Och det var det uppgörelsen
gällde.
Trotskij var fåfängt mån om sin roll som historisk gestalt;
paradoxalt nog var det Stalin som räddade den åt honom. Ty hade
han inte förlorat mot Stalin, då hade han nu framstått som
revolutionens dödgrävare och inte som en revolutionsromantikens
tragiske hjälte.
FIB/Kf nr 20 1972
Kulturen i Göteborg
I VI nr 42 uttalar sig Sören Mannheimer om kulturen i
Göteborg. Det sägs att han retar borgare genom att säga sig vilja sälja
Konstmuseets Rembrandttavla. Det kan jag inte förstå. Att se på
Rembrandts ”Riddaren med falken” som på en penningplacering
vilken kan lösgöras och omplaceras alltefter konjunkturerna;
skulle det reta borgare? När folk i New York upptäckte att
nai-visten Rousseau sålts undan för att skaffa in pengar till annan
verksamhet, då började inte borgarna bråka — de hade ju låtit
sälja honom. Det var radikalerna som bråkade. Och så de
konsthandlare som inte fått vara med om att dela förtjänsten på ge.
schäftet.
Sören Mannheimers syn på konsten är inte radikal; den är
platt småborgerlig. Han är kulturkonsument. Tillägnandet är för
honom ett materiellt förbrukande:
”Man skulle kunna tänka sig att artoteken anställde konstnärer
och lät dem måla så mycket de ville. Jag skulle inte våga låna
hem en grej som kanske är värd 5 000 med två ungar som
spelar fotboll inomhus. Det geniala just nu är kanske att skapa
konstverk som går att massproducera, som får förslitas.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
