Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få Grupp 8 på halsen.
Det som hotar detta konstverk med förbrukning är inte de
generationer av skolungdom som sedan 1891 levat med Carl
Larssons stora konstverk; utan de grävskopor som
markspekulanter i Göteborg kan släppa loss så fort staden finner det lönsamt.
Sören Mannheimer är upprörd över kultursituationen i
Göteborg. Det kan jag förstå. Nu har Göteborgs Konstmuseum så små
anslag att museet inte kan hålla öppet mer än en kväll i veckan.
Till stora delar drivs verksamheten med hjälp av frivilliga
insatser. Göteborg tillhör de kulturellt utarmade kommunerna. Men
kommunalpolitikern Sören Mannheimer ser det inte så:
”Det grämer Sören Mannheimer att nästan hela den
kommunala kulturbudgeten (80 procent) går till de centrala
institutionerna. Förorterna, där de flesta människor bor är dåligt
försörjda.”
Men den motsättning mellan institutionskultur och förortskultur
som Sören Mannheimer laborerar med är falsk. Den enda
verkan han kan uppnå är att Göteborgs kulturliv blir lika fattigt
som dess tidningsliv.
Det heter i artikeln att Sören Mannheimer är en
genomhederlig politiker. Det är möjligt. Skam vore annat. Men han kan
då inte vara någon genomtänkt politiker. Alltså är jag övertygad
om att han kommer att ha en stor framtid. Han är som klippt och
skuren till att bli Sveriges första kulturminister. Men inte är det
borgarna han kommer att reta inte.
VI nr 41 1972
Socialdemokratisk kulturpolitik eller
kniven i ryggen; det är det vi vilja
Denna artikel skriver jag som fri skriftställare. Jag är inte
ordförande för föreningen Folket i Bild/Kulturfront; jag är inte
styrelsemedlem; jag är inte ansvarig utgivare. Då mitt arbete var
slutfört, då ingen krävt min avgång, då jag är motståndare till
pampvälde kunde jag avsäga mig alla förtroendeuppdrag på
föreningens vårstämma. Sedan dess utför jag mitt föreningsarbete som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
