Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ta den.)
3) Återställa hedersuppdragens heder.
4) Betala för utfört ordinarie arbete.
FOLKET I BILD-kulturfront bör ägas och styras av sina
medlemmar. Medlemmar bör vara sådana som arbetat för att grunda
tidningen; alla som arbetar med tidningen (skriva, redigera,
skriva ut, göra layout, distribuera, sälja etc. etc.). Detta innebär
ett brett medlemskap. Tidningen skall vara ordentligt förankrad.
Dessa medlemmar måste styra tidningen. När det gamla
FOLKET I BILD kom i ekonomiska svårigheter krävde dess ombud
att få satsa pengar i tidningen. De ville bli andelsägare. Men de
styrande arbetarrörelsebyråkraterna vägrade ombuden rätten att
satsa pengar. De ville inte släppa sin makt. De föredrog att helt
förinta tidningen och sälja ombudskåren till Åhlen & Åkerlund.
De var rädda för en folklig förankring. Vi gör tvärtom. Vi utgår
från den folkliga förankringen. Den är nödvändig.
Det finns en konfliktmöjlighet. Den bör diskuteras. Vi som
påbörjat detta arbete är intellektuella; de som skall köpa
tidningen, bli medlemmar, sprida den är till överväldigande
majoritet lönearbetare. Vem skall leda?
Frågan är inte ny. Låt mig ta ett historiskt exempel. År 1890
bildades i Berlin ”Freie Volksbiihne”. Den var inte bara en ”fri”
teater, den skulle vara en ”fri” teater för folket. Till grundarna
hörde dels den halvanarkistiska gruppen ”de unga” inom den
dåvarande socialdemokratin och dels de ”moderna” inom
litteraturen. Medlemmarna var arbetare till 80 %. I oktober år 1892
sprängdes ”Freie Volksbiihne”. Ty styrelsen — de intellektuella
— vägrade erkänna medlemmarnas — arbetarnas — rätt att
yttra sig annat än i frågor som rörde ekonomi. Styrelsen förbehöll
sig rätten till beslutande. De skrev: ”Ett konsortium av
skriftställare och konstnärer skall överta ledningen utan att
medlemsmötet skall kunna ändra alltför mycket i ledningen.” De gjorde
detta med intellektuella och konstnärliga motiv.
Medlemmarna valde då en ny styrelse med Franz Mehring i
spetsen. En styrelse som erkände sig ansvarig inför
medlemmarna. Franz Mehring tog i sammanhanget upp ett par viktiga
principfrågor. (Franz Mehrings inlägg finns återgivna i det urval
som Folket i Bild/Kulturfronts avdelning i Uppsala gav ut hösten
1972: ”Debatten om Fria Folkteatern 1892—1900”.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
