Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gade mig om proletariatet skulle ha makten, skulle jag svara
”Ja”. Trotskisterna och anarkisterna ställde den våren 1937
paroller som i och för sig svarade mot alla kommunisters och
revolutionära socialisters önskan.
MEN, de ställde detta krav mot folkfronten, de ställde detta
krav i en situation då de fascistiska trupperna sökte krossa det
republikanska Spanien. De inte bara ställde detta krav. De grep
till vapen. I ”revolutionens” namn grep de till vapen mot den
regering och den armé, som bekämpade de fascistiska angriparna.
400 personer dödades och 2 000 sårades i denna kupp. De spred
missmod i de egna spanska leden. De spred förvirring i hela
solidaritetsarbetet världen över. Nu frågar jag: Till vilkens fördel?
Svaret är enkelt. Francos fördel, Hitlers fördel, Mussolinis fördel.
Förräderiet i Barcelona våren 1937 sökte dölja sitt förräderi
under revolutionära fraser. Likafullt tjänade det den öppna
fascismen. Låt oss aldrig glömma den lärdomen.
Ty det fanns två sätt att bekämpa enheten i det
anti-imperialis-tiska arbetet. Från höger: De som gör det säger att de är för
Hitler eller att de stöder Nixon. Och från vänster: De som gör det
säger att de är sanna revolutionärer och därför ser sin
huvuduppgift att angripa alla dem som inte är ”sanna revolutionärer”. De
gör som de spanska trotskisterna, skjuter den kämpande
republikanska armén i ryggen.
Det politiska läget är inte detsamma nu som då. Vi har också
trettiotalets erfarenheter att lära av. Men nu liksom då måste vi
vara vaksamma mot de fiendens agenter som under revolutionär
mask söker spränga solidaritetsarbetet. Vi bör lära oss känna igen
dem. Fråga dem: Vem tjänar du? och döma dem efter deras
gärningar.
Jag tror att vi är överens om att det förhållandet att vi arbetar
tillsammans i solidaritetsarbetet inte innebär att vi är överens i
alla stycken. Vår enhet i kampen mot Förenta Staternas
imperialism bygger på att vi är medveten om att vi i andra frågor inte
står på samma plattform. Om vi förnekade dettä och började
ljuga inför oss själva — då bleve vi ett lättfångat byte för dem i
vars intresse det ligger att upplösa vår enighet i kampen mot
Förenta Staternas imperialism.
Men det finns en annan fråga jag vill ta upp därför att jag har
funderat en del på den och också diskuterat den med olika per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
