Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den radikala turismens besvikelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Visst, sade han. Visst.
Så flinade vi åt varandra. Ty han hade ju rätt. Han gjorde ett
jobb. Vi gjorde ett jobb. Varför skulle vi inte betala? Hade vi
varit panka hade vi kunnat hjälpas som kompisar. Men det var
då något annat. Detta hade jag räknat med — jag känner mina
revolutioner på gången — så jag hade ett par hundralappar
undanlagda till oförutsedda utgifter på hemresan.
Sedan på senhösten skulle bli stort uppbåd kända
intellektuella till Havanna, sades det. Först tyckte jag att det skulle bli
intressant att resa dit. När Gun och jag kom till Paris på hösten
besöktes vi av två representanter för Kuba. Fidel var angelägen
att vi skulle komma, sade de. Han hade letat efter mig när jag
var på Kuba. Han var ledsen att han inte fått tag i mig, sade de.
Detta var hövligt sagt. Men jag tyckte det var i hövligaste laget
och blev misstrogen.
De berättade om alla fina namn som skulle komma till Kuba.
Också Gun och jag var stora och fina namn, sade de. Kuba skulle
betala våra flygbiljetter tur och retur från Stockholm till
Havanna. Alla var inte lika fina, sade de. Vissa fick betala halva
resan själva. Andra hela resan själva. Men vi var riktigt fina. Vi
skulle helbetalas.
När de gått sade Gun:
— Det där verkar inte riktigt trevligt. På bjudresa samman
med alla fina namn för att dricka rom och bada och prata kultur.
Jag blir nog sjuk.
Men det behövde hon inte. Vi kom hem till Stockholm till 20
december. Då var stora demonstrationer för Vietnam och polisen
överföll och slog demonstranter. Jag blev pryglad så jag har
huvudvärk än i dag. Sedan satt jag i polisförhör. Vi kunde meddela
att vi blivit förhindrade flyga till Havanna.
Naturligtvis gjorde Castro fel som sökte köpa sig vänner på
detta sätt. Han behövde vänner. Då var Kuba mycket isolerat.
Castro var nästan lika fördömd i Moskva som i Washington. Men
det var inga vänner han samlade på sig. Bara räkningar.
Ty först kom visserligen alla artiklar och böcker om ”exemplet
Kuba”. Castro fick publicitet och kunde klara sig. Men sedan kom
flodvågen av besvikelser. Nästan alla som rest dit på bjud jippot
kände efter något år behov av att lätta sina kvalda själars betryck
i spalterna. Kuba hade besvikit dem. Revolutionen såg inte ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
