Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mindre kultiverad jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
partidistriktet här i Södermanland år 1946. Han besitter
äregirighet och en viss organisatorisk och administrativ förmåga. Men
den är inte så ovanlig. Jag tittar på folk som skyndar förbi i
vintermörkret. Jag trampar för att hålla föttema varma. Var tionde
minut ungefär säljer jag en tidning. Jag funderar på folket här i
bygden. Det vore inte särskilt svårt att skaka fram en Karl
Fri-thiofson ur nästan var kappa eller tröja som går förbi. Den och
den och den och den. Ett par års praktik och sedan
socialinstitutet och därefter kunde nästan vem som helst här på torget sköta
en statssekreterarbefattning eller ett landshövdingeämbete.
Konstigare är inte det arbetet. De flesta skulle göra det bättre
än Karl Frithiofson; de är inte så äregiriga och har inte hunnit så
långt från sitt ursprung. Det är denna vetskap som gör att jag är
motståndare mot eliter och tror på socialism och folkmakt.
Men jag undrar om jag skulle hitta en Hans Alfredson bland
dem. Eller en Ivar Lo-Johansson eller en Torsten Billman. Det
är svårare. Sådana är sällsynta. Fast de finns. Det går nog någon
sådan även här på torget nu. Kanske bland ungdomarna som är
på väg förbi färghandeln.
Vi kan alla ersätta en Karl Frithiofson; men vi kan inte alla
ersätta en Hans Alfredson. Vi vet av erfarenhet att det är så.
Det har inget med elitism att göra. Alla är vi individer; inte två
av oss (inte ens enäggstvillingar) är identiskt lika. Den respekt vi
har för Hans Alfredson eller Ivar Lo-Johansson eller Torsten
Billman är en respekt för konsten. Och konst kommer av kunna.
Begåvningar går det tretton på dussinet av men konsten kräver
arbete.
Det är inte bara så att vi behöver lära oss läsa; vi har lärt oss
se och lärt oss höra. Om ordet konst tas i en vid mening så är det
konsten som gjort oss till människor. Den skapar ordning och
gripbara strukturer ur flimmer och färger och ljud. Det har aldrig
funnits något mänskligt liv utan konst. Språket sjunger av gamla
barnramsor inom oss.
Fantasin är ingen yttre dekoration och drömmarna är
nödvändiga för att verkligheten skall bli gripbar. I och för sig kan
drömfabriker förse oss med underhållningsvåld och avkoppling. Men
de gör ingen verklighet gripbar. (Grabben som vant sig vid
pap-persflickor som har samlag med hundar och flaskor och varandra
får ju lite svårt att vara kär.) Konsterna är nödvändiga för vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
