Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den ljusnande DITMARF kan bli vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på biskoparna och på allvar börja misströsta om mänskligheten.
De socialdemokratiska ministrarna har ju bara hunnit en bit in på
fjärde decenniet; biskoparna går snart på tredje årtusendet.
Bergspredikan är ju ett levebröd så gott som något. Ingen begär
av dem annat än att de skall ta sitt lilla kors på magen och sköta
sina ämbetsplikter för en hedersam lön. Ingen har heller på
länge begärt att våra socialdemokratiska statsråd skall ta
partiprogrammet på allvar. Det räcker med att de uppträder lojalt och
markerar sitt röda sinnelag med ett diskret litet knappnålshuvud
i kavajuppslaget.
Nej, min oro är att det gått med det verkligt förnuftiga och
verkligt meningsfulla kravet på socialism som det gått med
bergspredikans människokärlek. Orden har sjunkit till rit. Anständiga
grymtningar att kittla folk i öronen med vid högtider. På det att
de skall ge sin skärv.
Socialismen ger den enda möjliga vägen ur den allt djupare
krisen. Men efter det att olika ombudsmän och funktionärer nu i
snart fyrtiotvå år talat om för folk att regeringens måttliga
strävan efter mindre ökad jämlikhet i en lönsamhetsanpassad
marknadsekonomi är en politik med socialistisk betoning så har själva
ordet socialism kommit att bli politiskt motbjudande för en
majoritet av landets befolkning. Och även en hel del politiskt
organiserade socialister tycks se fram mot socialism med samma
entusiasm som troende katoliker ser fram mot skärselden.
Detta är ju inte unikt för Sverige. Sverige är ju inte alls unikt.
Trots vad de olika politikerna i de olika länderna sagt sina väljare
är det försvinnande liten olikhet mellan de utvecklade
kapitalistiska länderna i Västeuropa. Välfärden finns för att den lönar
sig. Den är också lika tvetydig i de olika länderna. Det tycks
ha varit lika likgiltigt för den ekonomiska och politiska
utvecklingen om regeringen bestått av socialdemokrater eller av
gaullister som om den bestått av katoliker eller av lutheraner.
Det som inte är likgiltigt är kampen. Kampen vid LIP i
Frankrike var inte likgiltig. Kampen vid LKAB var inte likgiltig. Den
väldiga klasstriden i England är inte likgiltig. Men för att den
skall kunna förändra verkligheten och öppna en väg ut ur den
eviga cirkeln av nya kriser och nya krig krävs att den blir politiskt
medveten. Det är därför krisen oroar mig.
Glistrup är inte den värsta. Han är en rätt festlig fan. Han sä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
