Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Att ta ställning till det förflutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestående förhållanden till ett kort och knappt märkbart blink;
men för oss och våra efterkommande blir de i så fall lika
ohyggligt verkliga som det senaste onödiga seklet av världskrig,
världs-hunger och förtryck.
Eländet är inte nytt. Under årtusenden har folkmajoriteten
plundrats, förtryckts, torterats och utsugits. Kapitalismen har bara
varit mer effektiv och mindre påverkbar med böner och rop än
tidigare system. Inte heller är varningen för möjliga framtida
olyckor ny. Det har under de senaste årtusendena varit svårt att
på ett konkret sätt spå så ondskefullt att spådomen inte kom att
besanna sig. Det har alltid gått värre än folk kunnat föreställa sig.
Dock är situationen nu kvalitativt ny.
Under antiken eller medeltiden eller under kapitalismens
första period var talet om det fria mänskliga livet antingen
lögnaktigt — då det omfattade den mer eller mindre utsagda
förutsättningen att ”några andra” i sitt anletes svett skulle utföra det
samhälleligt nödvändiga arbete som krävdes för att detta fria liv
skulle kunna föras — eller ett allmänt svärmeri med ideal och
gudar och paradisiska urtidstillstånd. Produktivkrafterna var så
lågt utvecklade att ett allas fria liv var en omöjlighet. Det
hjälpte ju inte om tillflyktsorten bar inskriften: ”Gör vad du vill”,
om den blott var byggd i tanken.
Slavuppror och bondekrig var möjliga. Det stora romerska
slavimperiet bröt samman under trycket av inre motsättningar och
det blev också det en befrielse. Men Jacques Bonhomme i
Frankrike eller de som följde Bundschuh-fanan i de tyska länderna
kämpade inte för det fria mänskliga livet; de kämpade för
herrarnas död och det jämlika arbetet i anletets svett. Det var ett
demokratiskt och riktigt krav och där det kunde föras till någon
framgång blev livet bättre.
Nu däremot är produktivkrafterna så enorma att det fria
mänskliga livet inte längre är en herrskapsdröm utan en folkens
möjlighet. Socialismen blir så på en gång frukten av de
undertryckta klassernas blodiga befrielsekamp genom årtusenden och
på ett högre plan nu förverkligandet av det fria mänskliga liv
som i antikens slavstater blott kunde formuleras som ideal för en
härskande elit. Utan antikens slaveri ingen modem socialism. Ur
årtusenden av slaveri och utsugning skapades de materiella
möjligheterna att upphäva utsugning och förnedring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
