Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Att ta ställning till det förflutna - Att erövra sin syn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tellektuella; något som skall utföras av specialutbildade
bäst-stu-denter i diamat i en högskola för marxism.
Det bör tilläggas att just detta sätt att befria sig från
traditionen fullföljer traditionen under det att det skenvetenskapliga
arbetet i borgerliga eller ny-borgerliga ”think-tanks” förvrider och
förråder traditionen lika mycket som censuren eller förbuden.
I ett socialistiskt Sverige finge vi ta upp kampen mot
Aristote-les. Inte för att folk känner namnet utan för att han sitter i
bakhuvudet på oss alla. Här i Sverige finge vi studera Luther igen.
Vi är inte fria gentemot honom bara därför att vi inte läst
katekesen på ett par generationer. I fabrikerna finge vi studera
Boström mening för mening.
Det fria mänskliga livet förutsätter att vi kritiskt erövrat vår
tradition. Vi befriar oss från den inte genom att glömma den
eller fördöma den — då behärskar den oss — utan genom att ta
ställning till den, erövra den, kritisera den och så upphäva den
och därmed fullfölja den.
Svenska klassikerförbundet/Historieläramas förening 4-11-74
Att erövra sin syn
Lyssnade på kulturdebatt i radio men det blev inte mycket till
tankeutbyte för Evan Storm öppnade med att undra varför vår
egen tid inte längre skildrades. På sjuttiotalet skrevs inte om
samtid och framtid utan om det förflutna. Han frågade sig om
det varit likadant kring 1930 inför de annalkande katastroferna.
Men han visste inte svaret för han var inte född år 1930, sade
han.
I tidningen kunde jag sedan läsa att han velat kasta
brandfacklor. Men ingenting kunde ju tända då frågorna inte var värda att
undra över; det var ju bara att slå upp och se efter och notera
vem som skrev vad när. Då visar sig att det inte var mer
”samtid” på sextiotalet än på sjuttiotalet och att det inte var mindre
historiskt perspektiv under trettiotalet än under sjuttiotalet. Han
hade spånat frågorna. De blev fel ställda och debatten uteblev.
Och det var synd för det finns ju verkliga frågor som döljer sig
bakom hans undran och de flesta läsare har själva funderat över
dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
