Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till frågan om ”realismens triumf”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men en marxism som följer Marx och inte är teologi eller
ideologi eller legitimering för en ny härskande klass arbetar
naturligtvis just som Marx och Engels gjorde och ställer den enkla
frågan: Är nu detta uttalande om Balzac riktigt?
Var och en som intresserar sig för Balzac kan själv med lite
arbete övertyga sig om att Engels inte hade rätt. Balzac var inte
legimist i den mening Engels använder ordet. Han utnyttjade
det legitimistiska partiet och han hävdade att legitimiteten var
en brukbar fiktion för att säkerställa den privata äganderätten —
och det är något annat; Balzac höll på aristokratins nödvändighet
och just därför kunde han skildra hur bördsadeln förlorat sin
legitimitet. Aristokrati och adel är inte detsamma. Den som läser
”Antikkabinettet” eller ”En skum historia” ser att Balzac skildrar
hur en aristokrati avlöses av en annan. De ”kära adliga” skildras
med intresserad kyla. Det bör påpekas att i balzacsk mening styrs
såväl Förenta Staterna som Sverige eller Sovjetunionen av
aristokrater.
Någon motsättning mellan hans politiska skrifter och hans
litterära arbete existerar inte. Det är helt möjligt att visa hur inte
bara tankar utan hela texter flyttas fram och åter mellan artiklar
och romaner. Balzac har en utbildad ideologi. Hans tänkande
utgör ett strängt sammanhållet system med vars hjälp han
strukturerar hela sitt verk. ”Séraphita” eller ”Louis Lambert” utvecklar
samma grundsyn som ”Om det moderna styrelseskicket” eller
”Katarina av Medici” och ”Chagrängskinnet” delar världsbild
med såväl ”Liljan i dalen” som ”Komediens omedvetna
kome-dianter”. Detta är inte bara ett påstående grundat på ett allmänt
intryck. Det går att belägga i detalj då Balzacs utkast och
manuskript och korrektur är ovanligt väl bevarade. Artikeln ”Om det
moderna styrelseskicket” skrevs samtidigt som Balzac i
korrekturet formulerade den första versionen av Louis Lamberts
aforismer. Den som intresserar sig för textens utveckling märker
omedelbart att det blir samma tankar som samma dag framträder
som machiavelllism här och mystik där.
Balzacs hjältebeundran var av märkligt slag. I enlighet med sin
ideologi kunde han ta tre så tillsynes obarmhärtigt mot varandra
kämpande personligheter som Robespierre, Napoleon och
Ludvig XVIII och visa att de på ett högre plan företrädde en och
samma stora princip; auktoritetens. Vad de republikanska hjäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
