Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bihang 1: Vietnam och de kommande krigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ”förståelse” menar en situation utan kärnvapenkrig tror jag
att ingen har något att invända. Varken guerillan i Anderna eller
Mao Tse-tung i Peking strävar efter kärnvapenkrig. Däremot
fungerar dessa begrepp — liksom i viss mån också begreppet
”fredlig samexistens” som krigspådrivande faktorer. Den svenska
regeringspolitiken blir då — genom att binda sig vid dessa tankar
— farlig, både för vår egen existens och världsfreden.
Björn Ahlander påpekade i en debatt i Uppsala att Förenta
Staternas regering strävade efter stabilitet. Jag tror det är riktigt.
Men det bör då påpekas att denna strävan efter stabilitet delas
av Sovjetunionens ledande skikt. Av olika — men lika sociala —
skäl söker de bägge supermakterna ”frysa läget”. Av olika —
men lika inofficiella — skäl vill de båda bevara Sovjets makt
över de socialistiska staterna i Europa. Av olika — men lika
maktpolitiska — skäl vill de bägge också sätta likhetstecken
mellan Moskvas nationella intressen och de sociala revolutionerna.
Ibland kan detta uttryckas mycket rått, som när under Chrustjevs
tid, de svältande indiska bönderna skulle känna lycka över att
ryssarna åt alltmer och mer smör. (Det visade sig för övrigt
senare vara lögn.) I maktspelet har därför Sovjetunionens ledande
skikt påtagliga önskemål om att komma i ett läge där Moskva har
insyn i — helst kontroll över — de sociala revolutionerna i andra
länder. Jag vill inte ens hävda att detta är omoraliskt. Likaväl
som att vad som är nyttigt för General Motors (styrelse) är
nyttigt för USA, tolkas här det historiska skeendet till att vad som är
nyttigt för de ledande i Kreml också är nyttigt för
världsproleta-riatet. Men tyvärr förhåller det sig inte så. Och den stabilitet
som kan uppnås på detta sätt, blir den stabilitet som drivit den
Västeuropeiska (franska-italienska) arbetarrörelsen ut i sterilitet,
och som i sociala konflikter gör de sociala skeendena till brickor i
ett maktpolitiskt spel. (Bakgrundsspelet kring
Ungernhändel-serna, Kubakrisen.) Långt ifrån att stabilisera situationen,
förvärrar denna stabilitet läget. Detta schackspel mellan makteliterna i
USA och Sovjet, driver oss mot det stora kärnvapenkriget. Och i
spelet kring Vietnam står det vietnamesiska folket ständigt i fara
att bli ett bondeoffer i denna maktpolitik. Man kan uttrycka det
så att det land vilket — i likhet med Kuba — ställer sig under
sovjetiskt beskydd sedan aldrig kan vara säkert. Det kan plötsligt
upphöra att vara ett land och bli ett kort som kan spelas ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
