Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
även en plats i det Nya Europa utförde sin
omvandling mitt på scenen och visade sig åter vara
desamma som de varit innan det förra rollbytet under
växlingen 1938 till 1940; under mellantiden hade
de dock innerst inne hunnit omvandlas till sanna
frihetshjältar och på fredsdagen och månaderna
därefter brast de ut i frihetsbindlar och frihetskors
och flammade stolt av hänförelse i ögonen när de
talade om folkens nya vår i ett fritt Europa.
Visst fanns det skurkar också i Sverige. Sådana
som till exempel de tobakshandlare som haft
löpsedel för Dagsposten uppe alltför långt in över
1943. Men sådana som Allan Vougt var ärans män
och kom upp i regeringen och talade för arbetar^
rörelsens efterkrigsprogram och vart stor demokrat
och socialist närapå.
En och annan bland fotfolket i den hemliga
polisen som gått Gestapos ärenden i Sverige blev så
småningom illa åtgångna i pressen och till och med
straffade eller i alla fall närapå straffade. De som
upprättat samarbetet med Gestapo och sett till att
informationsflödet till Berlin fungerat ända in i det
sista var däremot äkta svenska högre ämbetsmän
som inte kunde annat än fortsätta att stiga i
graderna även under den nya och demokratiska och
frihetliga efterkrigstiden. Vi lever ju i en rättsstat.
Och om man under efterkrigstiden vill peka på
några riktigt klart skinande demokratiska ljus finge
man peka fingret mot Möller och Erlander. Finare
fanns inte. Folkliga. Demokratiska. Värnande om
de små i samhället. Socialister därtill. Men vad
hemliga polisen och allt det beträffar under de år
då landet tonades i brunt var det ju Möller som
burit det politiska ansvaret. . . och det var Erlander
som. . .
Dock sådant talades det inte om i den nya tiden
efter kriget. Och sådant räknas inte i Sverige. Inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
