Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skydda en Hammarskjöld. Dessutom ville
Washington inte att man skulle tala om saken så mycket
och Erlander stod ju på demokratins sida.
Då det var processer i öst och processer i väst och
processer var ett populärt sätt att driva politik på
femtiotalet fick också vi våra processer. Man
hittade Lodin och Enbom. Vi var ju många som kände
Lodin och Enbom och det kunde tyckas farligt att
plocka fram dem. Men jag och andra som rest upp
till Stockholm för att vafria fredsrörelsen för den
galne Lodin långt innan han blev riksbekant vi
tillhörde ju inte det poetiska folk som fick skriva
offentligt på det fria femtiotalet. Så det var ingen
risk att släppa fram Lodin. Dessutom hade det ju
inte spelat någon roll vad vi sade om vi fått skriva
offentligt. Svenska domare vet sin plikt som känt
är.
Men inga träd växer upp i himlen. Förenta
Staterna började tappa struptaget om världen. Här i
Sverige var sådana som vi ännu lymlar men när vi
blev många nog fann regeringen det klokt att byta
fot. Det var ju förnuftigt 1968 liksom det varit
förnuftigt 1944. Erlander ställdes undan i
garderoben där han fick skriva memoarer med lämplig
minnesförlust och Olof Palme som ju var en av
gossarne från femtiotalet och gått
privatsekreterar-vägen upp genom karriären tog skuttet och blev
med ens både landsfader och nästan folk.
Så gick några år då det talades om sådant som
förändringens vind och annat vackert. Men i
Sovjetunionen hade nya härskare vuxit sig starka. De blev
ett militärekonomiskt komplex som kunde duga.
När de slog till mot Tjeckoslovakien gick hela
överheten med facklor längs Stockholms gator och
lät lågorna brinna för friheten. Men det var som
trettio år tidigare när de också brunnit för friheten.
De sneglade där de gick för att se om det kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
