Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bland kommunisterna hade dessutom av
känslomässiga skäl svårt att samarbeta med reaktionärer
som Winston Churchill och längtade i stället efter
sina forna kamrater eller förbundna som nu gått
över till Munchen-lägret. »De är ju socialister i alla
fall.»
De var inte leninist^r nog att ta fakta på allvar.
Därför hade de svårt att förstå att vintern
1938-1939 när huvudmotsättningen i Europa gick
mellan folkens intressen och det tyska
finanskapitalets kamp för världsherravälde då blev också en
reaktionär (ja, en Mussplinibeundrare och
imperialist och öppen pfro-fascist och verklig
anti-kommunist — Se Churchills tal på pressklubben i
Rom 20-1-1927) en potentiell allierad på folkets
sida. (Hitler själv fick lära dem denna läxa i
praktiken under kriget då Churchill var en politiker
på folkets sida.) Mao Tsetung i Kina förstod det.
Därför kunde han bilda enhetsfront med den
blodige och reaktionäre massmördaren Chiang Kai-shek.
Denna enhetsfront tjänade folket.
Dock denna sista möjlighet att i Europa upprätta
en folkens front mot det kommande kriget vintern
1938—1939 misslyckades. När detta misslyckande
stod klart våren 1939 då visade det sig att det
andra världskriget redan pågick i Asien och Afrika
och Europa och att det stora europeiska kriget höll
på att bli en fråga om när och mot vem
världsherra-väldesaspiranterna skulle slå till.
Nu är det år 1976. Vi lever i ett Europa efter
Helsingfors-mötet. Världen förändras och vi ändrar
alltså våra åsikter om verkligheten. Det är lätt att
belägga att under de senare åren har såväl jag som
Sture Källberg ändrat uppfattning. Men vi har
ändrat våra uppfattningar åt motsatt håll. Och vi
har inte gjort det individuellt. Våra förändrade
åsikter är rätt typiska. De är representativa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
