Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholm år 1944. Där står Allan och Lilly och
Stig och Tore och Åke och jag. Allan hälsar med
knuten näve: Röd Front! Lilly står i mitten. Åke
och Tore står bredvid varandra. Bakom oss är
Gärdet svart av folk. Åke var kassör i klubben. Sist
jag hörde av honom var han sotarmästare. Tore var
klubbordförande. Han är partisekreterare på VPK
nu. Själv var jag studieledare.
Det skulle vara enhet den krigsvåren så vi hade
gått i svansen på sossarnas tåg och inte haft några
egna paroller. Enheten i kampen mot
hitlerfascis-men var riktig men SAP hade inte gjort sig av med
sina anpasslingar och nyordningsvänner utan skulle
senare lotsa dem fram över Hitlers nederlag och klä
om dem till demokrater förstod vi. SAP skulle
också socialisera på sitt sätt och att det sättet var
bluff det visste vi. Men ändå gick vi i svansen utan
egna paroller. Den enheten blev inte bra. Den blev
inte bra i Sverige och inte bra i Norge och inte bra i
Frankrike eller Italien.
Med ett par individuella undantag bland pampar
och politiker var alla som gick i det tåget den
gången helt överens om kampen mot
hitlerfascis-men och helt överens om att anpasslingarna och
nyordningsvännerna skulle sopas ut ur
organisationer och förvaltning och helt överens om att
Sverige skulle omvandlas till ett socialistiskt land
med en folkets demokrati. Den härskande klassen
skulle förlora. Alltså visade vi enhet.
Men då vi inte tog upp kampen inom denna
enhet så gick det som det gick. Det blev den lilla
handfull pampar och politiker som gick i spetsen
för tåget som bestämde politikens riktning och
anpasslingarna skyddades och i Sverige fick
efter-krigskapitalismen fira triumfer och vad den
härskande klassen beträffar så utvecklade sig pampar,
organisationsförvaltare och arbetarrörelseidkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
