Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av det fattiga och förhärjade landet. Naturligtvis försvarar det
sina gränser; det kan inget annat. Det är en helig plikt också mot
alla dem som stupade i kampen för befrielsen.
Jag har denna gång inte talat om den internationella hets mot
Kampuchea som systematiskt drivs från Washington och Moskva
och också från visst annat håll. Att supermakternas
representanter talar om ohyggligheterna i Kampuchea är inte mer än
naturligt. Mördarna och intrigörerna har behov av att skylla ifrån sig.
Det dryper blod från hekatomber av oskyldiga offer; män,
kvinnor och barn om deras händer. Naturligtvis ropar de: Ta fast
mördarna! Och sådana som Vatikanen eller sådana som har annat
politiskt intresse av saken behöver också framställa Demokratiska
Kampuchea som ohyggligheters ohygglighet. Vi bör inte förhålla
oss likgiltiga inför denna propaganda. Sådan propaganda mot ett
land i Tredje världen brukar bebåda försök från de
imperialistiska makterna att upprätta sin hegemoni. När England skulle
erövra Oudh i Indien år 1856 skickade de först fram en legion
humanister att gråta i den brittiska pressen över infödingarnas i Oudh
ohyggliga liv och sedan annekterade de riket. Men det folk som
levde i Oudh uppskattade inte detta humanitära ingripande;
erövringen av Oudh blev signalen till det stora indiska
befrielsekriget år 1858. Den gången lyckades britterna slå ned det
nationella motståndet för en tid. Nu är de dock borta. Ryssarna
uppträdde på samma sätt när de skulle erövra de centralasiatiska
khanaten eller när de skulle upprätta sitt välde över Balkan på
adertonhundratalet. Då skickade de fram olika humanister som
grät i den europeiska pressen. När de ryska trupperna sedan väl
erövrat vad de syftade till att erövra upphörde gråten. Vi bör inse
att när nu Washington, Moskva, Vatikanen och vissa andra låter
gråterskorna marschera fram för att beklaga Kampucheas folk så
är det åter samma manöver. Folken i Tredje världen känner den
grundligt. Därför lyckas propagandaoffensiven mot Kampuchea
heller inte i Tredje världen.
Nu när de allra värsta svårigheterna från befrielsekriget
övervunnits och Kampuchea byggs upp ur ruinerna kommer också
alltfler besökare både från Tredje världen och från Andra
världen till Demokratiska Kampuchea. Det är bra. Därmed blir det
också allt svårare för hegemonisternas och imperialisternas
propaganda att svartmåla Demokratiska Kampuchea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
